Min bättre hälft, min älskade sambo, följde med till ICA för någon vecka sen. Det var efter en kort men konkret dialog om att jag vill att vi skaffar en ny hårtrimmer. Han har ju nytta av den också, han har ju skägg. Men jag ville använda den till att kunna justera min hårlängd själv, utan att behöva tid hos min frisör (inget ont om henne, hon vet att jag tycker hon är den bästa jag haft/ och har). Sambon köpte i alla fall en Philips hårtrimmer med över 20 olika längdinställningar. Den visade sig vara vad jag behövde för att komma ur min tillfälliga "rycka-hår-varje-dag-svacka".
Det såg värre ut än såhär för några dagar sen, med fläckar på båda sidorna av huvudet. Och hej, det här är första gången jag visar upp en sån här typ av bild i min blogg.

Sidorna var rakade och jag började noppra av håret där gränsen är att det blir långt. Samma sak, fast värre var det på andra sidan. Nu i skrivande stund har det växt ut igen.
Just nu är håret i mitten och i nacken snaggat till 10 mm, håret på sidorna är 5 mm. Gjorde så jämnt jag kunde. Håret får växa ut en bit igen! Jag ska färga det om några dagar men jag vill först att fläckarna ska bli mer ifyllda av hår, för då syns de mindre efter färgningen. Jag kommer färga det mörkbrunt. Nu har det verkligen en chans ingen att få växa, för jag kan varken nå håret med fingrarna och viktigast av allt: vi har INGEN PINCETT hemma!
Jag vet inte varför, för jag förstår det inte helt och hållet. Men jag klarar inte av flera dagar i sträck ens utan att noppra (eller försöka noppra) hår från någon stans på kroppen. Oftast får smalbenen lida och ibland använder jag till och med nål för att pilla upp hårstrån som är strax under huden, men synliga - och där av "MÅSTE" de bort. Det låter säkert hemskt och äckligt, men det här jag skriver
måste ut. Läser du det här och är en av dem som gör liknande? Känn ingen skam. Läser du det här och blir väldigt äcklad eller tänker "vafan jag har känt dig i så många år och visste inget!". Lägg till att jag har gjort så här sedan jag gick i mellanstadiet (alltså sedan 1998/1999), för mig är det här vardag.
Trichotillomani, som sagt:
Sjukdomen har ett namn: Trichotillomani, som översatt betyder hår-rycka av-maniskt, enklare sagt: hår-ryckar sjukdomen (hair-pulling disorder) eller bara kort "trich". Den drabbar fler än vad man vet om eftersom det råder okunskap i världen (inte minst inom vården), och för att de drabbade ofta känner skam och ensamhet för de tror att de är ensamma om att noppra hår från ex: huvudet, benen eller ansiktet. Av den anledningen söker de inte hjälp för de vet inte att det faktiskt finns hjälp att få. Jag känner mig inte ensam längre, och jag är heller inte rädd för att prata/skriva om det. Vill du läsa mer om vad jag skrivit om trich kolla in den här taggen i bloggen:
trichotillomani.