Wednesday, January 28, 2015

Operera bort matstrupen och göra en ändtarmstransplantation, det kan vara min framtid.

Nej det är inte aktuellt för mig nu. Det kan däremot vara min framtid om det är så att mina sväljsvårigheter (achalasia) blir värre än värst och jag inte kan äta över huvud taget (dvs värre än vad jag någonsin genomlevt under alla år sedan mellanstadiet då det började). Självklart kommer läkare (och jag) att kolla efter andra alternativ så länge det går. Och just nu är ingen operation aktuell över huvud taget. Men om det kommer en dag då det inte går längre, vad händer med mig då? Om jag inte får föda i mig svälter jag.

Är lite skärrad efter att ha läst om en annan tjejs erfarenheter med akalasi, för henne blev det som rubriken på det här inlägget säger. Hon kunde inte längre få i sig varken mat eller dryck, las in på sjukhus för att få mat genom en sond de satte direkt in i magen. Bara tanken på det känns fruktansvärt obehagligt. Sedan gjorde de en invecklad operation (Esofagusektomi) och tog bort hennes matstrupe och en del av övre magsäcken, och satte dit en del av hennes ändtarm där. Det tog lång tid för henne att återhämta sig och kunna äta normalt, men det fick följder och komplikationer också. Det går att läsa om det HÄR.

Jag känner henne inte, men jag hoppas att hon kommer kunna leva ett långt och rikt liv trots alla operationer hon fått gå igenom.


Follow on Bloglovin

Wednesday, January 21, 2015

JAG KAN! JAG KAN! JAG KAN!

Nu har jag en BÖRJAN och en FORTSÄTTNING, det är bra. Men för att fortsättningen ska fortsätta att vara just en fortsättning av det jag påbörjat så måste jag hela tiden intala mig själv att jag kan. Jag har BÖRJAT att gå på gym. Är uppe i en veckas flås nu och det är upp till mig att säga "jag kan", för det betyder att jag kommer att FORTSÄTTA med det här. Jag har börjat träna här:




Follow on Bloglovin

Saturday, January 10, 2015

Jag skriver om Achalasia (Akalasi)

Finns det någon bok om och av en människa, man eller kvinna, som handlar om dennes liv med akalasi? Ja några stycken säkert men jag har aldrig sett någon. Efter senaste gången som jag hade fruktansvärt ont kände jag att nu får det fan vara nog. Jag ska skriva ner om när det inträffar, vart jag är, hur jag eventuellt blir hjälpt (om jag inte är hemma och gnäller), och framför allt hur det känns i kroppen och hur jag får smärtan att gå över. Vill du veta mer av vad jag skrivit så tryck på tag:en nedan eller här: akalasi.



SUORCE & INFO


Det känns som om två järnrör är genom kroppen, en mitt på halsen och en i solar plexus mellan revbenen. Där ifrån strålar smärta ut och jag får svårt att prata. "Det gör ont från midjan och upp" brukar jag säga, det inkluderar alltså hela ryggen, halsen, bröstet, nacken och i huvudet bakom öronen. Jag blir ofta svimfärdig och illamående av hur ont det gör. Sedan November har jag haft tre såna här fall då det varit så illa att jag funderat på att ringa akuten så de kan skicka ambulansfolk till mig och spruta i mig morfin. Alla de här tre gångerna har jag varit ute: på Ica, på jobbet, påväg till jobbet. Människor har i två av fallen hjälpt mig (mycket för att jag suttit ner och haft pannan i händerna medan jag lutat armbågarna i knät). Jag tackar verkligen jättemycket för att jag fått hjälp! Tack!

Så, en speciell bok här hemma har blivit som en "akalasi-dagbok". Den ska jag längre fram använda som grund för en bok jag vill skriva och få publicerad. Det här är inte lika jobbigt att skriva om som gamla minnen kopplade till trichotillomani, eftersom jag blev mobbad genom hela mellan-högstadiet för min "konstiga frisyr". Barn kan vara så elaka. Jag har i efterhand förlåtit utan att kräva en ursäkt. Men likväl är det jobbigt att skriva om det. Så jag ska fokusera på att skriva om mig och mina sväljsvårigheter som startade när jag gick i mellanstadiet.

Som minst vägde jag nog 54 kg och var då 171 cm lång (2003-2004). Inget BMI att skryta om direkt.. Ofta under perioden 2004-2009 kunde jag inte äta eller dricka något alls utan att veta vart närmaste toalett fanns ifall att det skulle bli för fullt i matstrupen så jag behövde spy upp det. (Alltså: inte från magsäcken med magsyra i). Jag slutade äta allt som var smaksatt med curry, för jag tyckte det såg så äckligt ut att spy upp det. Slutade nästan helt med hårt bröd, flingor och chips, för det gjorde ofta ont att spy upp. Och så vidare. Ja, alltid var det nått. Oj så mycket jag skrev nu!

Bilden som illustrerar det här inlägget är lånad. Photo illustrating this blog entry is borrowed.


Follow on Bloglovin
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...