En liten geting surrade förbi och visskade en ganska galen idé. Min inre teater-apa säger mig såklart att idén är något jag absolut borde satsa på, men jag säger "vänte lite nu..". Jag har alltid älskat att gå på cirkus. Sedan jag var liten har jag älskat det, och då var elefanterna mina favoriter - men jag tänker inte bli en elefant. Att gå från det akademiska för att inte tala om att den ekonomiska biten skulle svara mig med alla fula ord man kan komma på är inte så bra. Att bli clown kräver egenskaper som akrobatik (något jag delvis kommer utföra inom parkour - men jag har inte kommit längre på den biten än att hårdträna styrketräning). Och vara rolig föddes jag med - men jag kan inte jonglera eller hoppa upp för en trappa med en enhjuling.
För tio år sedan skrev jag en lista på saker jag ska lärt mig eller gjort innan jag dör. En desperat tolkning av hur mitt liv skulle se ut om jag exempelvis åkte till Paris eller gick på "den och den" stora festivalen. Jag har i dagsläget kommit längre än så men att bli clown skulle jag kanske bara kunna använda som ett partytrick tills dess att jag läst högskolehurser som infattar konsthistoria och religiös tolkning av symboler, eller KY-utbildningen musik/event (som säkert inte finns kvar när jag har ryggsäcken full av gymnasiekurser på 2000-whatever poäng). Framtid innom teater har inte direkt varit något jag kan se migsjälv inkluderas i.
Jag har lite att fundera på.
Och dessutom måste jag köpa ett nytt nagellacksborttagningsmedel, för det jag har nu suger. Nästa år, om clown-idén fortfarande känns givande och inte bara klockren, men självllar, ska jag köpa en enhjuling.
Det här är egentligen ett dagboksinlägg, men eftersom det bara handlar om vad jag vill - och inte känslor för mina understrykande underbara medmänniskor - delar jag med mig här.
No comments:
Post a Comment