Gubben på bussen och den skeptiska Frasse.

Har inte varit här på ett tag, börjat skriva så mycket som ligger i utkast att jag inte vet vart jag ska börja - så jag skriver ett nytt inlägg. Idag har jag jobbat på Stadium Outlet igen, efter två veckors "semester". Ena veckan jobbade jag på Bråvallafestivalen, andra veckan var jag med familjen i Junsele för att träffa släkten. Efter jobbet satte jag mig på bussen, en rullstolsburen man, 75 år fick hjälp av busschauffören strax där efter. Han var väldigt pratglad, först sa han lite saker på måfå sedan knöt han ihop samtalet om överläkare, körkort och livets frågor:

"Jag vet vad som händer när man kommer till himmelen. Har han varit snäll, så får han köra en Mercedes, har han varit dum.. ja då får han köra Wolksvagen. Å är det en gammal kärring istället så får hon en cykel, haha. Nej, man ska ha humor."

Han sa även att det finns två tragedier i livet, det första var en människa som inte har någonting, det andra var en människa som har allt.

När vi skulle av bussen vid stationen hjälpte jag honom av. Tänkte att "jag hoppas min pappa får köra raggarbil".



Nu är jag kattvakt igen, hoppas att familjen kommer hem snart. Här är en bild på en skeptisk Frasse som inte tror mig när jag säger att "mamma kommer hem snart". Vi åkte till Junsele på söndag vecka 26 och jag kom hem nu i måndags.

---

"Hon ser förjävlig ut i håret, hon borde fortsätta ha den där kepsen på sig"

Det fick jag höra på bussen då jag gick i ettan på gymnasiet. De äldre killarna som också gått på Långberg såg mig, kände igen mig, satte sig strax bakom - och jag hörde hela skiten. Att jag minns det här är för jag skrev ner det i min dagbok år 2005. Det svider bakom ögonen ibland och jag blir arg på vad som hände under mina år på högstadiet, jag försöker vara efterklok och kommer på alla saker jag borde ha sagt och gjort så att alla hånande blickar skulle lämna mig ifred i korridorerna - och även utanför skolan. Många gånger under gymnasiet tog jag en annan väg när jag var nere på stan och såg en gammal mobbare komma gåendes.

Jag vet att det inte gör någon gott att älta saker som hänt. Men jag läser gamla dagböcker och minns för att det är en del i mitt självläkande. Tidigare har jag sagt att jag förlåtit alla som trackade mig i skolan, utan att varken bett eller fått någon ursäkt. Men kan jag komma till en punkt i livet att jag faktiskt ACCEPTERAR allt? Ja, det är vad jag hoppas på.


Gick ofta hit när jag gick på folkhögskola eller Campus, till Klockberget.
Det var skönt att få vara i fred, avskydde matsalarna..

Just nu färgar jag håret, vita hårstrån och "fläcken" ska fan inte hindra mig från att svettas på gym. Dit vill jag imorgon och mina hjärnspöken ska fan inte hindra mig EN.DAG.TILL. Det är svårt ibland, för jag tror jag känner igen "blicken" på normalt folk som säger "fan så hon ser ut i håret". Men en bra dag så intalar jag mig att de tittar för jag har en tjur-ring i snoken.

---

Snaggat i en jävla "selfie"

För bara några dagar sedan fick jag mail om att de här sakerna kommer på posten om någon vecka! Så kul att få så många saker att prova - klart jag kommer att skriva om det här i bloggen också. Eller nej, det är inte alls självklart, men vi säger att jag lovar att jag ska skriva något litet i alla fall.



Utan någon direkt anledning alls, kanske bara för att jag är en av många som faktiskt inte tar bild på mig själv varje dag - så bjussar jag på med en så kallad "egobild". Det är vad ni unga småglin kallar för "selfie" idag. Jävla nya ord, vissa ord vill jag bara stoppa upp i arslet på nya ordböcker där de nya orden finns - om nu böcker hade arslen.. Tackar okänd högre makt för att jag inte längre har låten #Selfie på hjärnan haha! Har du inte hört den, tryck på länken och lyssna noga. Fjortis-dunk.

---

Fittbyxor på nyhetsmorgon

I DON'T OWN THIS PICTURE, AND THAT ASS IS NOT MINE.
PHOTO SOURCE: SO..HI

Jeansmode alltså på nyhetsmorgon, det ska vara fitt fitt fitt (det heter PASSFORM, modebög!) och tjejen ska sno "pojkvännens" braller? Ja, eller så ska man "lyfta rumpan" med ett annat par byxor. Slitna jeans och stringtrosor, ska man visa halva röven? Låter som modet på Bråvallafestivalen 2013. Känner mig som en riktigt bitter kärring, men är det ok att ha på sig ett par jeans som inte lyfter rumpan, som inte hänger därfram så det syns att jag saknar kuk och som INTE är slitna samtidigt som  jag har på mig string?

Är det okej att vara helt ute medan jag tar en promenad i mina fynd från second hand? Ja, säger ni säkert, men seriöst alltså?

Ingen stress, ingen press, inga höga krav.

Tre dagar kvar, och sedan är jag officiellt och "på pappret" 26 år gammal. Jag känner mig inte gammal. Samtidigt ploppar barn ut ur gamla klasskamrater hejvilt, och ur "de där småttingarna" som var sjuor då jag gick i nian, och ur unga kvinnor som är ännu yngre än 18. Det är beundransvärt. Det är en fin sak att prioritera att skaffa familj, men i en så ung ålder? Nej det är inget jag velat. Jag är inte avundsjuk, jag är mer imponerad över hur ni unga mödrar klarar av det. Min poäng är att jag känner inte av någon ålderskris eller stress över att inte ha blivit på smällen.

Jag har klättrat en del på vuxenstegen senaste åren, och det känns bra. Nu mer kan jag ju kalla mig sambo. Men jag är inte färdigutbildad på ens gymnasienivå - och av den enda anledningen känner jag mig stressad. Men jag ska skärpa till mig, ta ett litet stryptag i min krage, ta tummen ur arslet - och allt vad man nu brukar säga - och klara av den ena terminen efter den andra. Nej, nog om mig. Dags att visa upp färgglada syner utanför biblioteket i stan.

"Jag har inget emot islam som ett land men.."

Det här idiotiskt dumma uttalandet av den Australienska politikern påminner mig om hur kul jag tycker det är när dumma uttalanden uppmärksammas. Därför ska jag haka på och dela med mig av en liten ramsa jag har att tillägga i ämnet. Jag bor ju trots allt i ett område där det till större delen bor invandrare från "landet islam". Fan så dumt sagt. Har hon inte fått någon undervisning i religion alls, den där politikern alltså? Stackars flicka.


Här är en länk till videon: LÄNK TILL VIDEON

Det typiska med Brandkärr, där jag bor, är inte bara att det bor massor av invandrare här, det är även populärt för gamla och barnfamiljer över lag. Det roliga, eller snarare irriterande och jobbiga är att det aldrig är tyst här. Det finns någon granne som var och varannan dag står nedanför balkongerna och ropar ut "Asaa!!" eller nått till någon uppe på en balkong. Har han inte telefon för att ringa om "Asa" är hemma? Det står x antal kundvagnar näst intill vid varje sopstation, och nu även utanför 102:an. Det slängs tonvis med möbler och el-apparater i högar utanför och invändigt i sopporna. Har sett ett gäng mörkhyade ungdomar som körde iväg en hel säng mitt i natten med hjälp av en kundvagn. Vissa unga familjer som jag lagt märke till är ute och går med barnvagnen vid 11 på natten. en del grannar har gjort inbrott, vandaliserat och varit allmänt fientliga. Nu verkar det som om just de grannarna ersatts med äldre släktingar med samma efternamn. Sedan de "flyttade ut" (eller om de ens har det?) så har det inte pissats i hissen i alla fall, och inga halva gula lökar har slängts i trapphuset, och inget spottande i hissen heller. En annan sak är det där med att skjuta raketer och smällare MITT I SOMMAREN. Vad är grejen? Vad är firandet undrar jag, men sen å andra sidan så tror jag att de bara skjuter för att jävlas för det är efter klockan sex till (ibland) ett på natten som de där håller på. Det har varit så de senaste veckorna. Och för några dagar sen såg jag en kille slänga smällare/fyrverkerier från sin balkong på 2a våningen. Idiotiskt.

Jag drar INTE alla över en kant. Men jag hade aldrig i mitt liv kunnat räkna med att tycka så illa om vissa människor efter att ha bott här i över ett år. Miljön och omgivningen har påverkat mina omdömen.

Men kör en elvisp i mitt hår då!

Det där om att aldrig bli nöjd med vissa saker. Det kan vara nystädat, jag har kämpat halva dagen med att pyssla och dona men ändå så tänker jag "fan så mycket saker jag har, jag måste städa". Jag kan vara nyduschad med nytorkat och plattat hår och få komplimanger om min frisyr som om jag vore nyklippt, ändå tänker jag "nej fy böle så jag ser ut, det där jävla kråkboet på huvudet!".

Ibland verkar det som om man aldrig ska bli nöjd. Men det är egentligen inte poängen, man ska ju kunna tänka om och se på det från ett annat litet håll. Tänka att "det duger fan bra ändå". Att vara mer acceptabel kan vara skitsvårt ibland, att acceptera saker som det är, förlåta skitstövlarna som mobbade dig i högstadiet och bara LEV.

"Jotack, lätt för dig att säga du din.. noob" kanske någon tänker. Men vad ska jag göra åt saken? Ska jag tänka på att jag borde påverka vad ANDRA tycker om mig istället för att prioritera mina egna tankar om mig själv? Svaret finns mellan raderna, alltid.

Festivalmat.. eller nej jag tar med mig hemlagat!

Bråvalla festivalen närmar sig med älgsteg och jag funderar just nu över hur jag ska göra med min "mat&dryck-kassa". Hur mycket ska jag lägga på maten? Hur mycket ska jag ta med hemmifrån eller köpa på ica när jag är i Norrköping. Jag ska ju jobba på festivalen, så jag behöver INTE tänka på middag under mina två arbetspass (kl 19.30-04).

Förslag just nu på vad jag ska laga till matlåda att käka första 1-2 dagarna:
* Köttfärspiroger
* Sallad
* Köttfärssås + pasta
* Wok med couscous
* Mackor (obs! ej med ägg)


Här är bild från senast jag gjorde piroger hemma.
Ja, den här bilden har jag också laddat upp på Middagshjälpen.se

Jag har många funderingar just nu och jag kan tillägga att jag haft med mig något av allt detta ovanstående på andra festivaler. DET MESTA funkar att käka kallt faktiskt, till och med köttfärssås med pasta. Det är ju jag som gjort den ;) Men något jag inte testat är kött, sås, potatis och massor med persilja. Mmm-mm! Måste nog prova.

Ett barn på bussen förklarar.

Vad dagens barn spelar för spel nu mera har jag absolut ingen aning om, jag vet däremot att det satt två små pratglada barn bakom mig på bussen förut idag. Den ena var en pojke, den andra var en något yngre flicka. Gissar på att de var mellan 5-7 år gamla. Pojken förklarar tydligt hur man kan gå till väga för att göra gud-vet-vad:

"Och du behöver daj-mond* för att tillverka de. Så då skaffar dig daj-mond för att göra ett daj-mondsvärd, och sen då kan du göra ett daj-mond svärd och .. och då så har du ett DAJ-MONDSVÄRD. Och du kan också göra stål. Det finns lava från vulkaner, och om du blandar .. häller i .. låter lava rinna ner i vatten så.. så får du stål."
Därefter stannade bussen och jag klev av. Barnen gick av med en man med lustig gångstil och en något kraftig kvinna. Jag tog mig friheten att anta att det var föräldrarna. Efter övergångsstället hade jag gått om dom.. det här var innan min samhällslektion, men jag är fortfarande nyfiken på vad fasiken pojken pratade om. Är också amazed över att spel, tv och filmer (och internet?) kan göra att barn i så liten ålder snappar upp så många engelska ord.

*diamond

For as long as it takes for the message to sink in.

I do write often, and some days ago I had a bad dream that really upset my pen. So in spite of suffering from lack of useful tools to write with, I turned on my computer. And this is what I had on my mind at that moment.

"Speak with your mouth, act with your brain - but think with your heart before you act. Otherwise you will end up looking like a drunken fool sticking your head out from some random persons’ bedroom that is not yours. And everyone will laugh at you because they will know before even talking to you that you think and act like a douche that only obeys your cravings, and when you speak - you speak with your ass.

And that’s how I define 'bullshit'."

- (this is something I wrote after a bad dream)

---

MUSIC: Volbeat : Being 1
QUOTE OF TODAY: Learn to respect/love your enemies.

Och tänk på alla dessa stackars ungdomar/vuxna som MÅSTE skriva så det är läsbart för ALLA hur mycket de älskar en människa de vet är ett svin.

För första gången i hela mitt liv har jag själv tillagat en halv ytterfilé. Stekte och kryddade bara med salt och peppar (som farsan skulle bett om), hällde i vatten och lät biten puttra i den brutalt tunga gjutjärnspannan i nästan två timmar. Under tiden kokade jag potatis. Det bästa av allt idag är att jag lyckades! Åh så god mat jag lagat, jag är snart husets Per Morberg om jag fortsätter i den här stilen. Eller inte.


Tavla i mitt rum, av Robert Owen

Dessutom, på tal om just djur.

Det spelar ingen roll för mig vilket piano någon av de jag känner skulle spela på, inget skulle spela någon roll om hundra år, mest troligtvis. Om ingen av dem jag känner faktiskt skrev en symfoni av all melankoli som de påstår sig besitta, som de vill sprida till oskyldiga fast dock inte med den minsta uns av kärlek.

Tror jag just kommit på det enklaste sättet att beskriva min höga tolerans med människor. Inget spelar någon roll för jag kan älska människorna jag möter (och känner) ändå.


Läst i en tidning om psykologi, komiskt nog bara dagar efter jag skrivit i bloggen om att jag påbörjat skriva en bok. Måste samtidigt förtydliga att repotaget i tidningen -inte- handlade om mig.

Verkligen, jag menar allt jag skriver lika helhjärtat som en söt liten oslaktad griskulting. Jag försöker aldrig mera vara elak, men feltolkningar över huvud taget har en tendens att tas upp på diverse inofficiella "har-du-hört-vad-möten". Och det ler jag bara åt. Människor. Alltså människor är så otroligt intressanta att observera.

Det känns som om jag inte längre behöver uppleva för att lära mig, jag bara sätter mig på första parkett och kollar in cirkusen jag inte ens behövt köpa biljett till. Cheers!

---

MUSIK: Yersinia : Den sista sång jag skriver till dig
DAGENS: "Även den starkaste måste ta i när han skiter" - Louise

Hur många brukar småflina vid tanken på hur bra man själv är?

Tror jag är kär.. i mitt liv. Jag blir så glad av att tänka på hur bra (jag) och allt annat är. Allt som ser ut att inte kunna lösa sig har en tendens att lösa upp sig ändå. Har man ont i huvudet måste man först vilja ta en alvedon - för att det ska bli bättre. Handlingen att sedan gå till skåpet och plocka fram medicinen för att skölja ner med vatten är dock inte poängen. Poängen är att genom viljan och tron på att det ska bli bättre göra dagen lite ljusare.


(Den där bilden knäppte jag helt själv).

Ingenting skulle bli bättre för den som inte tror att det kommer att gå bra. Om jag bara kunde skulle jag hypnotisera in den här inställningen till alla som jag någonsinn har träffat - och kommer att träffa.


Sluta vänta på att livet ska bli bättre.
Livet är nu. Lev för fan!

---

MUSIK: Flogging Molly : If I ever leave this world alive
DAGENS: Tiden är relativ, men ta reda på varför man säger så. - E.

"Klippte hakkors i gräsmattan"

Jag klippte gräsmattan idag. Dock inte som ett hakkors, men det gjorde däremot en sprätt i Jönköping (se länk till aftonbladet). Anta att man ställer frågan "Bör denna man/kvinna straffas på något sätt för sitt agerande, kanske.. spärras in/få böter/hängas" (obs, inte min åsikt, bara exempel). Politikern svarar, och låt säga att denne är exempelvis folkpartist "Vi vet att vi har människor, judar och muslimer som i sin vardag upplever främlingsfientlighet"

Uppifrån har alla ting en besynnerlig form.

Kom också att tänka på ett gammalt inlägg av en bloggare som kommenterat att Aftonbladet tyckte det var en nyhet att uppmärksamma hur en klädbutiks klädhängare såg ut uppifrån (som ett hakkors). Och hon jämförde det med ett gäng gamla IKEA-nycklar slängda på ett bord och fotograferade, och hur dessa också - ganska oskyldigt - kunde likna tidigare nämnd symbol. Som de flesta också vet betyder gud/solen (+ synonymer på det), om den är vänd åt annat håll. En kommentar till den personens inlägg var det här: The Swastika Building.

Det här är Elenor, en vanlig tisdagskväll, som observerar nyheter och människor. Världen är underbar, inte sant?

---

MUSIK: ---
DAGENS: "Bara för att symbolerna inte använts medvetet så betyder det inte att de inte finns där" - Läst i NÄR DU GÖR SOM JAG VILL (Henrik Fexeus)

En Gejlands bekännelser ang. intellekt.

Skriver ofta dagbok. Men ibland kommer jag på så pass bra saker att de faktiskt inte kan gå bloggen förbi. Det här är inget jag läst i en bok, det här är en sammanfattad tolkning av ett sätt att tänka. Ta för er eller gå tillbaka till era stickningar. Alla har en fri vilja att välja mellan strumpor och exempelvis att tänka efter.


"Lyssna på era vänner med objektiv förståelse och genomgripande ödmjukhet (visa kärlek), visa styrka inför dem och döm inte. Bete er inte efter alla intelligensbefriade normer man blir hjärntvättad med sedan barnsben."

Bilden tog Emelie efter hon sminkat mig senast, tyckte jag blev fin. Det var innan jag klippte mig, men som kanske synligt är - hade jag något som liknade en pälsmössa på skallen. Nu är det uppklippt i nacken. Vi hörs!

---

MUSIK: volbeat : mary ann's place
DAGENS: "Döm inte bananen efter skalet" - elenor

"Jag skulle bli forskare sa mina lärare.. men så blev jag kristen" - hemlös

Kollade på "den hemliga miljonären" igår med mamma och Linda. En av de hemlösa sa just det som står i rubriken. Tyckte det var både komiskt, som om det var något dåligt att välja kyrkan istället för forskarvägen. Men hon ville bli präst och kunde inte det på den tiden.

Hade jag pengar skulle jag vilja hjälpa, men det gör jag oftast ändå (om jag inte hellre känner för en kopp kaffe då jag strosar omkring i exempelvis Stockholm).

Minns den gången för några år sedan då jag gjorde just det, fast sket i att ta en kaffe. Gick på Drottninggatan, vintertid, såg hemlös efter hemlös och bestämde tillslut för att göra något bra ifrån mig. Gick fram till en av dem som satt längs vägkanten, böjde mig ner utan att sitta på huk, såg mannen i ögonen och gav honom en tjuga tillsammans med några små snickers. Sedan sa jag "jag vill att du köper något att äta för den här", och log mot honom. Han sken upp och tackade så hjärtligt. När jag gick därifrån tänkte jag "hoppas han gillar snickers" och log för mig själv.

Genom att både stanna till, prata och ha ögonkontakt visade jag att "jag finns och jag hoppas du inser att det finns fler som jag". Hoppades att just den gesten gjorde mannens dag lite ljusare. Om han fortfarande lever kanske han minns just den där dagen för några år sedan då en ung tjej gav honom en hel tjuga och lite choklad.

---

MUSIK: volbeat : 16 dollars
DAGENS: "det kan ta lite tid innan du får det på en gång" - mamma

Låt oss anta att jag är skitglad och vill smitta er med positivt tänkande?

Vad i hela världen skulle vara bakgrunden till att jag plötsligt mår som katten i en kattlåda? Kan vara för att jag besitter den (mycket mycket användbara) förmågan att dra dåliga tankar (med andra ord negativa illusioner om verkligheten) ur tankegångarna som om jag blåste upp ballonger och lät de flyga iväg för att inte komma tillbaka. Det låter flummigt jag vet, men det var inte jag som kom på det. Har fått lära mig massor med bra saker "verktyg" att använda sedan jag gick KBT-terapi.

Jag har betett mig som en åsna för några år sedan, men då fick jag hjälp via den typen av terapi, senare fick jag mediciner. Men jag ser på saker på annat sätt numera än många andra, det är trisst att väldigt få av mina nära förstår mitt tankesätt. "Du borde skita i den och den och inte tåla att bli behandlad som en omaka strumpa" kan folk slänga ur sig till mig. Men jag ser det inte så. Allt har en anledning..

Konflikter är dock det värsta jag vet, det skulle kunna vara därför jag mår skit ibland. Enligt mig är de (generellt) till för att lösas, det kan ju handla om missförstånd? Men numera skiter jag i saken, (se, ballongerna som flyger över torget) särskillt om jag tvingas till momnolog varje gång jag försöker, och det är det ju absolut ingen nytta med.

För att översätta allt ovanstående till svenska menar jag att alla "problem" som man stöter på i livet, det är inga problem om man ser på saken med positiv inställning.

Nu sitter jag i skolan och skriver en inlämningsuppgift om Sokrates - av alla filosofer. Har förstått att han var en vettig snubbe, synd att han blev avrättad för det.

Klart slut.
Vi hörs!

Even the wisest can not see all ends.

"Och mitt i allt det här är du ensamvarg. Man skulle kunna säga att egentligen behöver du inte andra, för du är ditt eget ljus. Du rubbar deras ramar för du är så stark i digsjälv."

Sa hon som träffade mig för första gången och visste allt om mig.

Inatt då jag åt myror, och vad fan nu det ska betyda.

MUSIC: "We don't need no water let the motherfucker burn.."

Inre frid är inte beroende av omständigheter, det är däremot lycka. Jag är lycklig, men samtidigt känner jag inre frid och det är fakta.


photo: elenor g. hagman

Har hittat min nästa station, hon heter Carina (eller Katarina, obs! stavning osäker), hon är ett medium. Vägledning är inte det första jag tänkte att jag behöver just nu, men det kanske inte är en dålig idé trots allt. Även om jag mår bättre mentalt nu (med ostörda nätter, dvs utan "besök").

Börjar skolan igen imorgon. Ser det inte som ett nederlag att jag inte klarade förra terminen, jag kör vidare som tåget. Och det trots att jag helt seriöst fortfarande lyssnar på Backstreet Boys ibland, då jag känner att det behövs. Fornot: ibland kan jag bete mig som SJ och aldrig komma i tid eller komma till varken det ena eller det andra, men snö är = omständigheter för ett tåg som mig.

På tal om fisk, som jag inte ätit på väldigt länge kom jag på nu.. Jag har ätit för mycket skräpmat på sitone. Och på tal om att äta, inatt drömde jag att jag låg på rygg utanför buskarna (på vägen) och halsade i mig myror, bara det att bongen var nedtryckt ända ner till magsäcken (fast jag hade ingen magsäck), jag var som en tom kropp. Så iaf, jag behövde varken tugga eller svälja, vilket är en intressant tanke. Hur ska jag tyda den här drömmen?

Vi hörs när vi hörs.

Marita Ekman

MUSIC: PER-ARNEZ

Ska besöka ett meduim som heter Marita, troligtvis i början av Oktober.. Ringde och bokade tid igår. Intressant samtal. Sparar länken här för jag har ingen koll på vartfan jag har alla viktiga länkar.

maritaekman.se

När någon i ditt undermedvetna spelar dig ett stort jävla obehagligt spratt, igen.

MUSIC: HADOUKEN! : DRIVING NOWHERE


Tror du på spöken? Tror du på liv efter döden? Man kan inte tro på det ena utan att tro på det andra, det är bara ologiskt. Jag tror på båda och som senast inatt var jag med om ytterligare en obehaglig sak då jag pendlade mellan drömvärlden och medvetenhet.


photo: unknown source

Någon styrde mig såpass mycket, igen, så jag hade absolut ingen kontroll över annat än mitt medvetande - då höll jag på att vakna (vilket jag strax därefter gjorde). Någon styrde mina rörelser, muskler, armar, ben, i "drömmen". När jag kände igen allt det här tänkte jag "nej nej nej jag drömmer, jag sover, sluta jävlas med mig jag vill inte, låt mig sova, nej jag vill vakna, måste vakna måste vakna" om och om igen. Och jag vaknade.

Skärrad som sist och Sixten (min katt) låg bredvid mig i soffan, dock oberörd, vilket var konstigt eftersom djur känner av böjningar i energin omkring oss. Men jag antar i efterhand att han sov som en stock.

Jag somnade om, fortfarande fast i drömmen jag väcktes ur, historien fortsatte men "personen" lämnade mig ifred. Det är jag tacksam för.

I drömmen som fortsatte var jag hela tiden medveten om att jag drömde, vilket i efterhand känns jättekonstigt och obehagligt. Jag var misstänksam mot allt och alla jag mötte i drömmen, ifall denne skulle hitta mig igen för att ta över min kropp och skrämma mig. Jag var mitt i en fest som spårat ur och det var människor överallt. Vet inte om den personen var med mig fortfarande just då.

Senare på förmiddagen ringde jag ett medium och beställde tid hos henne.