"Jag nopprar mitt hår" - bloggen där jag skriver om trichotillomani

Jag har startat en ny blogg som jag kommer ha vid sidan av den här. I den ska jag bara fokusera på trichotillomani och dermatillomani. Vill informera och uppmärksamma. Vi är många och vi är inte ensamma.

trichotillomania-swe.blogspot.com

En del inlägg kommer ni känna igen från den här bloggen men jag ska skriva massor av nytt också.

---

Kala fläckar igen innan jag rakade huvudet

Innan jag kom igång med arbetsträningen på Stadium Outlet var jag skitnervös. Stressen av det ledde till att jag köpte en ny pincett (som numera är slängd) och nopprade väldigt mycket hår. Mestadels från sidorna av huvudet men även mitt på, och där såg det ut såhär:



Bilden är den jag la upp på instagram, tyckte det var passande att skriva #trichotillomania över den. Men sedan starten av arbetet den 30 mars har jag hållit händerna från huvudet, slängt pincetten dit pepparn växer och snaggat huvudet två gånger. Håret växer ikapp fint. Stör mig på vita hårstrån men skit samma, för det går att färga över. Nu har jag inte tid att skiva mer, ska till ICA och köpa en pallkrage och topping till pizza.

---

"Hon ser förjävlig ut i håret, hon borde fortsätta ha den där kepsen på sig"

Det fick jag höra på bussen då jag gick i ettan på gymnasiet. De äldre killarna som också gått på Långberg såg mig, kände igen mig, satte sig strax bakom - och jag hörde hela skiten. Att jag minns det här är för jag skrev ner det i min dagbok år 2005. Det svider bakom ögonen ibland och jag blir arg på vad som hände under mina år på högstadiet, jag försöker vara efterklok och kommer på alla saker jag borde ha sagt och gjort så att alla hånande blickar skulle lämna mig ifred i korridorerna - och även utanför skolan. Många gånger under gymnasiet tog jag en annan väg när jag var nere på stan och såg en gammal mobbare komma gåendes.

Jag vet att det inte gör någon gott att älta saker som hänt. Men jag läser gamla dagböcker och minns för att det är en del i mitt självläkande. Tidigare har jag sagt att jag förlåtit alla som trackade mig i skolan, utan att varken bett eller fått någon ursäkt. Men kan jag komma till en punkt i livet att jag faktiskt ACCEPTERAR allt? Ja, det är vad jag hoppas på.


Gick ofta hit när jag gick på folkhögskola eller Campus, till Klockberget.
Det var skönt att få vara i fred, avskydde matsalarna..

Just nu färgar jag håret, vita hårstrån och "fläcken" ska fan inte hindra mig från att svettas på gym. Dit vill jag imorgon och mina hjärnspöken ska fan inte hindra mig EN.DAG.TILL. Det är svårt ibland, för jag tror jag känner igen "blicken" på normalt folk som säger "fan så hon ser ut i håret". Men en bra dag så intalar jag mig att de tittar för jag har en tjur-ring i snoken.

---

Inte nopprat hår på några dagar nu, från huvudet alltså.

Min bättre hälft, min älskade sambo, följde med till ICA för någon vecka sen. Det var efter en kort men konkret dialog om att jag vill att vi skaffar en ny hårtrimmer. Han har ju nytta av den också, han har ju skägg. Men jag ville använda den till att kunna justera min hårlängd själv, utan att behöva tid hos min frisör (inget ont om henne, hon vet att jag tycker hon är den bästa jag haft/ och har). Sambon köpte i alla fall en Philips hårtrimmer med över 20 olika längdinställningar. Den visade sig vara vad jag behövde för att komma ur min tillfälliga "rycka-hår-varje-dag-svacka".

Det såg värre ut än såhär för några dagar sen, med fläckar på båda sidorna av huvudet. Och hej, det här är första gången jag visar upp en sån här typ av bild i min blogg.


Sidorna var rakade och jag började noppra av håret där gränsen är att det blir långt. Samma sak, fast värre var det på andra sidan. Nu i skrivande stund har det växt ut igen.

Just nu är håret i mitten och i nacken snaggat till 10 mm, håret på sidorna är 5 mm. Gjorde så jämnt jag kunde. Håret får växa ut en bit igen! Jag ska färga det om några dagar men jag vill först att fläckarna ska bli mer ifyllda av hår, för då syns de mindre efter färgningen. Jag kommer färga det mörkbrunt. Nu har det verkligen en chans ingen att få växa, för jag kan varken nå håret med fingrarna och viktigast av allt: vi har INGEN PINCETT hemma!

Jag vet inte varför, för jag förstår det inte helt och hållet. Men jag klarar inte av flera dagar i sträck ens utan att noppra (eller försöka noppra) hår från någon stans på kroppen. Oftast får smalbenen lida och ibland använder jag till och med nål för att pilla upp hårstrån som är strax under huden, men synliga - och där av "MÅSTE" de bort. Det låter säkert hemskt och äckligt, men det här jag skriver måste ut. Läser du det här och är en av dem som gör liknande? Känn ingen skam. Läser du det här och blir väldigt äcklad eller tänker "vafan jag har känt dig i så många år och visste inget!". Lägg till att jag har gjort så här sedan jag gick i mellanstadiet (alltså sedan 1998/1999), för mig är det här vardag.

Trichotillomani, som sagt:
Sjukdomen har ett namn: Trichotillomani, som översatt betyder hår-rycka av-maniskt, enklare sagt: hår-ryckar sjukdomen (hair-pulling disorder) eller bara kort "trich". Den drabbar fler än vad man vet om eftersom det råder okunskap i världen (inte minst inom vården), och för att de drabbade ofta känner skam och ensamhet för de tror att de är ensamma om att noppra hår från ex: huvudet, benen eller ansiktet. Av den anledningen söker de inte hjälp för de vet inte att det faktiskt finns hjälp att få. Jag känner mig inte ensam längre, och jag är heller inte rädd för att prata/skriva om det. Vill du läsa mer om vad jag skrivit om trich kolla in den här taggen i bloggen: trichotillomani.

---

Snaggat dag något/100: tappat räkningen

Jag har tappat räkningen på hur många dagar det gått och hur många gånger jag rakat huvudet sedan 8 oktober. Det är fyra eller fem, men när var senast? Jag börjar komma upp i omkring 1 cm och det skulle vara lite intressant att ta reda på hur fort det faktiskt växer. Har för mig att det är 2-3 cm per månad för mig, men är inte säker för det var så länge sen jag lät det växa. Såhär såg jag ut i onsdags:



Men jag har inte nopprat hår sedan jag rakade huvudet senast (troligtvis under helgen innan den 10 nov för då fick jag hjälp med hårtrimmern). Pincetterna jag använt tidigare är slängda och en nagel-klippare (ej saxliknande) gick tydligen att använda också. Men den följde med killen upp till Boden och nu när han är hemma ska vi se till att fixa en sax till nagelklippning istället för den där pincettliknande prylen.

Tidigare idag snaggade jag det igen, det var nice.

---

Snaggat, dag 27 av 100: mycket torr skalle (3 nov)

Visste redan sedan tidigare att jag har torr hårbotten, men det här slog priset. Det såg gräsligt ut efter att allt hår var avrakat (den 8 okt) så jag bestämde då på en gång att göra något åt det - så att huden och håret ska återhämta sig efter allt pillande och kliande. Nu har jag provat flera saker som funkar, eller har varit mindre bra, och dessa tänker jag berätta om nu:

#1 Yves Rocher presenten jag fick "BOTANICAL EXPERTISE Repair Lotion Extra Dry Skin". Den doftar gott och länge och håller huden betydligt mindre torr. Testat den som längst 4 dagar i sträck. Innan duschade jag huvudet och tvättade med oparfymerad tvål (Lactasyd). Betyg 4½/5

#2 Nivea Soft (Body and face lotion). Kan inte ge lika högt betyg på denna när det gäller doften, den doftar "typiskt Nivea". Kan inte heller ge lika högt betyg när det gäller varaktighet av dess verkan. Den känns mjukt på huvudet och det håller i sig i någon timma - men inte längre. Med den här kan jag tänka mig att den bör smörjas in minst 2 ggr dagligen, och det har jag inte tid med. Dock helt ok, betyg 4/5

#3 Head & Shoulders (dry scalp). "Up to 100% flake free" lovar den på flaskan. Jag skulle säga att den inte ens ger 20%. Det var ett impulsköp på Ica som jag i efterhand trodde skulle vara väl till pass, men jag kan inte ge den här mer än 2/5 i betyg.

#4 Apoteket Formula Intensiv återfuktande hårbottengel. Oparfymerad och rinnig, blir klibbig på fingrarna och luktar inte speciellt gott. Den håller samma mått gällande varaktighet son Nivea, dvs i någon timma. Men på grund av första punkterna får den bara 3/5 av mig i betyg.

Oavsett vilken jag väljer bör jag ha tvättat huvudet innan, och gärna 2 ggr per dag men det har jag inte tid med. Om jag hade tid skulle jag säkert glömma bort det. Kan tvätta huvudet och smörja EN GÅNG om dagen, och då vill jag använda den bästa. Mjukgörande shampoo eller balsam har ingen direkt effekt för jag har ju bara millimeterkort hårstubb lixom.

Den perfekta smörjan för mig skulle vara som #1 från Yves, fast till ett något lägre pris för att passa min plånbok. Å andra sidan är den väldigt dryg vilket tyder på att den bör räcka länge. Hade jag istället allt-i-ett i duschen skulle det kanske underlätta tidsmässigt. Har någon av er tips om hur jag kan sköta om min torra skalle så är ni välkomna att kommentera inlägget.

---

Snaggat dag 6 av 100: att gå ut

"Att gå ut", ja det kan ju tyckas vara en av de enklaste sakerna i välden, men det har inte alltid varit det för mig. Under flera år efter att min pappa gick bort hade jag problem med just det här. Kortast beskrivet så grävde jag min egen grav genom depression och självförakt. De mest vanliga tankarna jag brottades med dagligen vad i stil med:

"Tänk om jag blir för varm och svettig om huvudet med tanke på mössan?"
"Tänk om någon puttar av mig kepsen/mössan och ser hur jag egentligen ser ut?"
"Tänk om jag tvingas att ta av mig kepsen/mössan, vad gör jag då?"

Alltid "Tänk om.. tänk om.." och alltid med tanke på vad andra skulle se om dom såg ojämnheten och de kala fläckarna på mitt huvud. Vissa dagar gick det så långt att jag inte gick ut alls, missade lektion efter lektion i skolan. Och de värsta dagarna var när jag faktiskt var ute men fick panik med höjd puls och känsla av att vilja fly. Kunde känna mig uppjagad och rent av rädd. De flesta gångerna det sistnämnda hände var på stormarknader bland mycket folk.


Men för några dagar sen kom jag till insikt att jag kommit så pass långt i min egen utveckling att jag faktiskt tog av mig mössan direkt när jag kom in på ICA, och det kändes helt okej. Bara för att jag har snaggat hår och är kvinna så behöver det inte betyda att jag har cancer, och jag tänkte mig att fler och fler människor i dagens samhälle borde förstå det. För mig är det här ett väldigt stort steg, ännu ett steg i rätt riktning. (Skrivet: 13 okt 2014)

---

Snaggat igen, dag 1 av 100

Jag ska testa något nytt, det här var min terapeuts idé: att raka håret på huvudet var och varannan dag i minst 3 månader. För enkelhetens skull gör jag om det till 100 dagar istället. Dag 1 är idag, min födelsedag - vilket blir ett busenkelt datum att komma ihåg. Just nu är min hud på skallen torr och ärrig, jag är inte helt säker på det här; men det kan vara dermatillomani vi har att göra med. Jag kan helt enkelt inte låta bli att "klia" och skrapa med fingrarna tills huden är så torr och ärrad att jag börjar blöda - sedan pillar jag bort sårskorporna också.

Varför har jag snaggat det då? Gick det inte bra? Fick det inte växa ut? Nej, det gick inte bra. Eftersom att jag efter bara någon vecka nådde håret med fingrarna igen så var jag fri att fortsätta noppra hår - det spelade ingen roll att vi gömde mina pincetter. Notera nu att jag är HELT öppen med det här. Vänligen respektera det, för det har fan inte varit lätt för mig att prata om. Just nu är jag väldigt nöjd. Jag ska verkligen ta hand om huden och kroppen och de till att mitt hår och min hud (främst på huvudet) mår bra.

Igen, det heter alltså TRICHO-TILLO-MANI. "Hår-ryckar-diagnosen"

---

Bald birthday!

Och det var så det gick till :)
Nu är det rakat som gäller för mig!

---

Mitt livs sanning: Jag har trichotillomani - jag nopprar/rycker hår.

I över 16 år har jag hållit på den här hemligheten till alla bekanta, viss del av släkten och resten av världen. Nu när jag går KBT-terapi (kognitiv beteende terapi) för det här igen så har jag bestämt mig för att ta mitt livs största steg att berätta för alla. Har redan nämnt en del i andra sociala medier.

Jag måste ta avstånd till den här diagnosen (som jag ännu inte har på papper), och ACCEPTERA och LEVA. Jag måste slå mig FRI från alla jobbiga minnen, från allt dåligt som HAR VARIT. Jag vill verkligen skriva ner allt, men jag kan inte det nu.

Mitt problem, sjukdomen, går ut på att jag "maniskt" (eller som i trans) nopprar hår från kropp och knopp; med pincett, nål och fingrar. Jag, och alla andra som gör det här är inte dumma i huvudet eller på något vis handikappade. I mitt fall har jag inte vetat varför jag gör det och varför jag inte kan sluta. Nu vet jag mer, jag kan sluta, och jag ska komma till det senare.


BILDER PÅ HUR JAG HAR SETT UT TILL FÖLJD
AV DET HÄR VÄLJER JAG ATT DELA EN ANNAN DAG.
Just nu är jag stolt över att jag vågade skicka med dem i mailet till Efter Tio.

Till stor del tar jag det här steget för mig själv, men till en nästan lika stor del vill jag göra det för andra. Jag vill säga "Jag finns! Sjukdomen finns och du är inte ensam." till den som hittade det här inlägget genom att söka "nopprar hår" eller liknande. Om jag kan hjälpa bara EN person genom att berätta min historia så är det tillräckligt.

Vill du veta mer så kan jag rekommendera dig att kolla in den här tjejen: Becki0. Och hur många gånger har jag inte varit i den här sitsen innan jag började bli klippt av min väns storasyster..

---

Sökt till Malou Efter Tio ang. trichotillomani (hair pulling disorder)

Som rubriken antyder så har jag "sökt till", men jag har mer korrekt "hört av mig till" redaktionen och bett dem att göra uppmärksammande i programmet om trich och relaterade diagnoser (dermatillomani bland annat). De har ett samlingsnamn tillsammans med andra: body-focused repetitive behaviors (BFRB). Under 1-7 oktober så uppmärksammas de här, kanske var det bara i USA, eller Kanada eller i hela världen. Jag anser att de behöver mer uppmärksamhet. Det är många som kollar på "Efter Tio", och jag tror att det skulle göra svenska folket gott att få veta mer om "konstigheter" som människor kan ha för sig i stressade situationer.

Grejen är att det är inte bara kvinnor som rycker, hår, pillar hud eller äter båda av det (eller naglar). Det är unga, äldre, män, kvinnor och barn.

Inklusive mig.
Ja, jag rycker hår från knopp och kropp.
Jag har trichotillomani.

Fortsättning följer...

---