Snaggat dag 6 av 100: att gå ut

"Att gå ut", ja det kan ju tyckas vara en av de enklaste sakerna i välden, men det har inte alltid varit det för mig. Under flera år efter att min pappa gick bort hade jag problem med just det här. Kortast beskrivet så grävde jag min egen grav genom depression och självförakt. De mest vanliga tankarna jag brottades med dagligen vad i stil med:

"Tänk om jag blir för varm och svettig om huvudet med tanke på mössan?"
"Tänk om någon puttar av mig kepsen/mössan och ser hur jag egentligen ser ut?"
"Tänk om jag tvingas att ta av mig kepsen/mössan, vad gör jag då?"

Alltid "Tänk om.. tänk om.." och alltid med tanke på vad andra skulle se om dom såg ojämnheten och de kala fläckarna på mitt huvud. Vissa dagar gick det så långt att jag inte gick ut alls, missade lektion efter lektion i skolan. Och de värsta dagarna var när jag faktiskt var ute men fick panik med höjd puls och känsla av att vilja fly. Kunde känna mig uppjagad och rent av rädd. De flesta gångerna det sistnämnda hände var på stormarknader bland mycket folk.


Men för några dagar sen kom jag till insikt att jag kommit så pass långt i min egen utveckling att jag faktiskt tog av mig mössan direkt när jag kom in på ICA, och det kändes helt okej. Bara för att jag har snaggat hår och är kvinna så behöver det inte betyda att jag har cancer, och jag tänkte mig att fler och fler människor i dagens samhälle borde förstå det. För mig är det här ett väldigt stort steg, ännu ett steg i rätt riktning. (Skrivet: 13 okt 2014)

---