Tre dagar kvar, och sedan är jag officiellt och "på pappret" 26 år gammal. Jag känner mig inte gammal. Samtidigt ploppar barn ut ur gamla klasskamrater hejvilt, och ur "de där småttingarna" som var sjuor då jag gick i nian, och ur unga kvinnor som är ännu yngre än 18. Det är beundransvärt. Det är en fin sak att prioritera att skaffa familj, men i en så ung ålder? Nej det är inget jag velat. Jag är inte avundsjuk, jag är mer imponerad över hur ni unga mödrar klarar av det. Min poäng är att jag känner inte av någon ålderskris eller stress över att inte ha blivit på smällen.
Jag har klättrat en del på vuxenstegen senaste åren, och det känns bra. Nu mer kan jag ju kalla mig sambo. Men jag är inte färdigutbildad på ens gymnasienivå - och av den enda anledningen känner jag mig stressad. Men jag ska skärpa till mig, ta ett litet stryptag i min krage, ta tummen ur arslet - och allt vad man nu brukar säga - och klara av den ena terminen efter den andra. Nej, nog om mig. Dags att visa upp färgglada syner utanför biblioteket i stan.
No comments:
Post a Comment