Vad händer när allt står stilla fast man har tiotals bollar i luften samtidigt?

Det enklaste svaret är "man väntar". Jag väntar. Jag väntar på att få en ny tid hos min handläggare på AF; att få diskutera fram ett intyg från en överläkare jag inte träffat på typ 2-3 år; att få höra från min chef om det blir något mer med Bokcentralen i Nyköping; att bli frisk så jag kan träffa vänner på en fika utan att nysa på deras bulle; att få se attraktiva jobbannonser som jag faktiskt VILL söka; att bli inspirerad till att fortsätta skriva min (numera) påbörjade bok; att få lön igen; att betala tillbaka på skulder igen; att bli klar med funktionsbedömningen hos min nya psykolog; att sitta ner och prata igen med min terapeut och att handla kläder på min favoritbutik på öster (second hand) innan de blir uppköpta. Och så vidare.

Vad gör jag medan jag väntar? Bloggar, som ni ser; är aktiv på andra sociala medier; söker aktivt jobb; ser filmer; läser nyheter; handlar mat; lagar mat; diskar; går på toa; duschar; sover... Tänk om alla skrev i sin blogg om precis ALLT de gjorde? Inte bara "Nu tar jag en cigg & kaffe", eller "här är dagens outfit". Varför inte skriva om hur otroligt skönt det kan vara att ta av sig BH:n efter en lång dag, eller att det kanske inte är så farligt ändå att bajsa i någon annans toalett?


Ros från i juni hemma hos min mamma.

Nej, det finns för många småsaker man kan skriva om faktiskt. Och jag anser att beroende på hur författaren till sina inlägg är i skrivandet så blir det mer intressant, eller mindre intressant. En blogg med bara bilder på en själv tycker jag är skittråkiga, även om jag skulle tycka att personen i fråga ser bra ut. Det är nog därför jag inte överöser er läsare med bilder på min outfit, dagens smink eller dagens *pose* med.. whatever floats the boat.

---

Så mycket kul, så mycket bra! Det varade inte länge.. men nu är jag glad.

Min arbetskamrat fick ett sms som sa att vi var tvungna att packa ihop hela Bokcentralen i söndags för att det ska omförhandlas. Där fick jag för att vara glad och stolt över att lyckas med något. Så glad över att få vara ansvarig för deras facebook-sida, så glad över att få en första riktig lön i hela mitt liv. Och nu kommer nedförsbacken, hal som en osaltad väg på vintern efter snöfall och duggregn.

Förhoppningsvis så kommer Bokcentralen inte att försvinna från Nyköping, men varken jag eller C vet något mer än det här ovan just nu. Idag har jag mått piss och haft tandvärk och skuldkänslor, annars är det prima.

Jag har i alla fall helgen att se fram emot - jag och Jonas ska till Göteborg; Liseberg och Universeum. Jag kommer få åka Helix, äta på kinarestaurang och se dinosaurier!! En annan rolig sak som är värd att nämna är att jag är trots allt optimistisk just nu. Btw, jag har äntligen köpt en ny digitalkamera! Den ska komma på posten vilken dag som helst:


Photo from komplett.se

---

Släktforskning - måste man gå en kurs?

Jag har länge funderat på att påbörja en släktforkning på pappas sida av släkten, men hur ska jag börja och vad ska jag söka på? Jag vet att farmor är ursprungligen från Junsele, men ska jag behöva åka dryga 65 mil dit upp för att läsa i gamla texter från tiden då inte datorer fanns? Eller måste jag gå en kurs, betala hundratals kronor (eller flera tusen, vad vet jag) för att få tillgång till det ena och det andra?

---

Flängt omkring

Hej! Jag har flängt runt en hel del sedan sist. Har varit i Norrköping tre gånger på mindre än 2 veckor, varit kattvakt, har ett jobb på Bråvallafestivalen (med lön och INTE inom säkerhet, vilket är nytt för mig), har badat i den färdiga poolen hemma hos mamma och Linda. Och ja, och så vidare. Har en del bilder som ska upp, och flera små fina minnen jag vill dela. Jag kan inte lova att jag uppdaterar varje dag, men jag gör så gott jag kan.

Här är en bild från en av gångerna i Norrköping hemma hos Emelié och Guffe:

---

Jag är inte rädd för att raka av allt hår på skallen!

Jag har låtit håret växa ut sedan våren 2012. Sedan jag var liten har jag haft problem med att få långt hår, men det är inget jag vill berätta om här. Konstigt nog känns det som om jag skulle göra min livs hemlighet mest rättvisa om jag skrev en bok om det - som publicerades. Men hur som helst, jag bestämde mig för att snagga av allt igen, något som jag för övrigt kände mig fullt bekväm med.

Den översta bilden är från dagen innan jag gick till Malin på Cityfrisörerna, min vän och frisör sedan högstadiet.





Ser fram emot att det ska bli lite längre. Kommer att inspireras av Lupita Nyong'o, som jag tycker är fruktansvärt söt och har haft massor av inspirerande och extremt korta frisyrer de senaste månaderna. Och nej, jag har inga tydliga bilder för min digitalkamera sedan 2004 har lagt av.

Telefonsamtal och humörsvängningar

Funderar på vilka jag tycker är sämst, vården eller arbetsförmedlingen i nyköping. Well, de verkar inte kunna konkurrera med god service, bara massa hokus pokus om etik hit å dit. Man ska passa in i mönster, så de vet vilka lagtexter de ska förklara. Och nya lagar. Och en jävla massa flera lagar.

Jag blir så trött på alla turer hit å dit , med telefonsamtal, öppettider för telefontid, vård i annat län -ersättning, mina dyra mediciner och mitt ointresse för skolan. Om någon frågar mig precis nu om hur jag mår så skulle jag svara "bra". Men jag vet inte vad jag skulle svara på samma fråga om 3 timmar. OCH JAG HAR INTE ENS PMS/MENSVÄRK JUST NU. Humörsvängningar asså.. nu ska jag ta en kopp kaffe, för det är så jävla gott.

Poesi om akalasi

Förut idag pratade jag med en överläkare från Karolinska sjukhuset i Huddingen. Jag sa bland annat att vägrar att genomföra en till gastroskopi på Nyköpings Lasarett, dom där kärringarna som pinhöll mig 2003 eller 2004 kommer jag aldrig att glömma. Minns att jag fick lugnande dryck eller spruta innan. Sen när jag låg där på sned och började kräkas och svalde vid fel tillfällen (så det gjorde ont) så försökte jag få fram genom allt gurgel att jag ville att de skulle avbryta. Men då sa en av kärringarna till de andra kärringarna: "Fortsätt, hon kommer inte att komma ihåg något av det här imorgon". Mamma att jag hade svarat "JO DET KOMMER JAG VISST!". Hur jag lyckades säga det har jag i efterhand ingen aning om, med tanke på diverse slangar och spyer jag hade i hals och mun. Men en röntgen kan jag gå med på.

Vad har hänt nu då? Inget speciellt, annat än att jag har problem med att svälja mat/dryck igen och det kallas för akalasi. Tidigare har jag fått göra två ballongsprängningar vid övre magmunnen, ett väldigt behagligt ingrepp om jag jämför med 2004 då de skar i mig genom 5st "titthål". Efter den första operationen blev det knappt någon förbättring alls, och jag vägrade att vara i kontakt med Övre buk-kirurgi avdelningen fram till 2009 då den första ballongsprängningen gjordes. Men vilken lättnad det var efteråt! Jag återhämtade mig under samma dygn, kunde åka hem på kvällen och kunde huxflux äta och dricka normalt igen!

Nu mer har jag smärtor som känns som om jag har två tjocka järnrör genom kroppen, en i solar plexus och en mitt på halsen. Smärtan strålar ut i nästan hela överkroppen och jag blir sängliggandes eller bara rent av förbannad över att jag inte orkar lyfta armaen för att hälla upp mjölk till ett glas oboy. Det känns "ihåligt" i hela strupen, och jag fattar absolut ingenting. Jag vet dock att det lindras om jag ligger på rygg en stund, eller om jag dricker något gott (oboy) väldigt sakta. Men jag är säker på att det har med akalasin att göra.

Genom en röntgen så kan de se om "det vita kalla kletet" man ska svälja går ner i normal takt, eller om det samlas och visar "en fågelnäbb" på röntgen. Sök på "achalasia bird beak" så fattar ni. Den vita vätskan är tjock, smakar mjöligt och liknar en nedsmält krita (till en svart tavla). Men jag har för mig att det kallas kontrastvätska. Jag föredrar röntgen.

Händelser väcker gamla känslor och hjärnan minns hur kroppen mådde.

En vecka i slutet av september

"Skriver och raderar. Skriver och raderar. Idag jag har byggt ihop en klädställning, tänkt på att farsan levde för 8 år sedan, hittat en äcklig larv under min rosa matta som mormor vävt, diskat och kollat på Prision Break.

Jag har funderat lite nu. Det finns ingen stege "upp dit", ingen genväg eller möjlighet till varken fikabesök eller besök för att bara få en kram av den som gått vidare. Sedan pappa gick bort har jag fått lära mig om saker jag inte trodde var möjliga, och jag kan säga att jag till 100 tror på att det finns en icke-fysisk genväg till att ta sig till där han är just nu, och tillbaka. Jag pratar om att exempelvis gå och träffa ett medium. Det är en liten tröst, att veta att han finns med. Det är svårt att försöka övertyg andra som inte tror mig när jag säger att "det finns något mer, det kan ju inte bara ta slut!".

I början av tiden efter hans död var jag i både förnekelse och ilska. Det varade i flera år. Jag vägrade tro att det skulle finnas något som kallades andevärld, allt för mig var fysiskt och gick att ta på - annat var bara hokus pokus. Jag var frustrerad och förvirrad, för pappa skulle ju alltid finnas där. Det är personligt att berätta en sån här sak i sin blogg, men det bryr jag mig inte om just nu. För att något av det här jag menar ska vara den minsta begripligt så måste jag ta jämförelser utifrån vad jag själv varit med om.

16 novemver 2013

Det har varit en lång dag. Tror inte att ett öga var torrt efter att begravningen var över. Jag kan ha fel för jag tittade inte folk i ögonen när jag gick ut, behövde luft. Jag sörjde mest för syskonen som förlorat sin pappa. Stundvis upplevde jag min egen pappas begravning igen. Det kom bara över mig som en stor våg av känslor. För precis som jag minns pappas begravning, så spelades Amazing Graze live med en säckpipa på även den här. Nej, idag har varit en lång dag som jag inte vill skriva om nu. Men det var en väldigt fin begravning.

Teleportera mig

Dagen började med kaffe, magont och diverse toalettbesök. När jag gick till skolan förut var allt frid och fröjd, pratade med syrran om hemligheter inför mammas födelsedag och julklappar till en-som-jag-inte-nämner-vid-namn. Funderade också på en nästa tatuering. Av okänd anledning fick jag för mig att jag glömt något och av en ren slump började jag gräva i väskan.

Fan. Jag hade glömt penna.

Idag var ingen vanlig dag, för idag firade vi min födelsedag!

Och jag fick en cykel! Jag känner mig som Lotta på Bråkmakargatan haha! Den är vit och fortfarande i kartongen, det är det jag vet just nu. Vi ska hjälpas åt att montera ihop den senare. Igår och idag var första gången jag gjorde en egen smörgåstårta, och det är den snyggingen som är med på bilden nedan. Jag och Jonas hade bakat lite också. Själv gjorde jag hallongrottor, som personligen har blivit en ny favorit. Mamma, syrran, mormor, morfar, Pirjo och Tomas kom och jag uppskattar att ni alla kom, jag hade jättetrevligt. Är väldigt glad över att få höra av alla att smörgåstårtan var riktigt god.


Till en början fick jag rosor av mormor och morfar.
Babyrosa till "stora tjejen". Funderar starkt på att torka dem.


Här är smörgåstårtan. Är bara besviken på att osten var snustorr
efter bara en liten stund. Ångrar att jag kluttade dit tonfisk
- eftersom jag tycker varken om smaken, lukten eller dess utseende.
Tonfisk i burk är kattmat.


Tadaa! Kolla regnbågsfärgade sockerkakan! Den bakade Jonas.
I mitten ligger mycket chokladiga chokladflarn, direkt från Ica Maxi.
Sist mina hallongrottor.

Receptet på hallongrottorna hittade jag på Middagshjälpen, och därifrån har jag gjort två nya beställningar som jag ska visa upp snart; en kaffekanna av märket Wild and Wolf. Och en kökshandduk med lite retrostil. Ska ladda upp recept på mina fyllningar i smörgåstårtan senare.

För kommande tips om hur jag gjorde den här smörgåstårtan med mera, gå in på Middagshjälpen och bli medlem.

Söndagsfunderingar och pappsen.

Ny energi! Det är något som jag skulle behöva ibland. Ofta. Alltid. Efter en hel del dagar i rad då motivationen svikit mig så kan jag bara konstatera att "ja, det är höst - och det kommer vara höst och den här tiden på året varje år". Varje år kommer innehålla en period som infaller varje år innan årsdagen för då pappa gick bort. Jag förstår att det är många känslor som kommer fram just då som på komplicerade sätt har med hans bortgång att göra. Jag förstår också att sorg är en benämning på en inte så trevlig känsla. Men trots att det gått många år så ska jag aldrig sluta ge upp. Jag ska ALLTID fortsätta att hitta motivationen till att fortsätta och avsluta påbörjade projekt - för satan va jag mår bra då jag klarar av dem!



På tal om helt andra saker så ska jag sprätta plånboken snart för två bra saker: jag ska för första gången besöka en kiropraktor, och jag ska börja med månadslinser igen. Jag har för närvarande gett upp drömmen om att skaffa nya glasögon eftersom att den utgiften känns lika stor som att köpa en ny säng.

En hel del saker jag funderar över är verkligen inte material för min blogg. Det kan vara dags att skriva ut en till handskriven dagbok. Jag är bara så otroligt tacksam över att ha människor omkring mig som bryr sig om mig, som älskar mig och hjälper mig. Vill understryka det. Nästa inlägg jag skriver kommer vara roligare. Behövde bara lätta på trycket lite tror jag.

Ett till synes omöjligt uppdrag ligger framför mina fötter och jäser som en möglig limpa.

Det här är värsta saken med att börja plugga - studentlitteratur och dess priser. Jag är sur, för efter att ha ringt och mailat närmare 10 personer angående boken Information och Kommunikation börjar mörkret i tunneln tätna och jag förstår att jag måste hitta någon som säljer den för närmare ny-priset än vad jag är sugen på att betala. Det är en till bok jag behöver som heter Juridiska problem - fakta och övningar blah blah.. och den är också svårflörtad.

Imorgon är det i alla fall en bokmarknad nere i källaren på skolan. Ska gå dit och hoppas på det bästa. Annars får jag nog betala närmare tusenlappen för de här två böckerna. Och det är en tanke som inte är upphetsande för fem öre.

Ditt och mitt

Efter ett tag så delar man på allt, gör beslut ihop och hjälps åt med det mesta. Det är så jag funkar som en sambo och jag är glad över att det är en ömsesidig åsikt här i hemmet. Men det finns en kul grej vad det gäller vad som är "Mitt & Ditt" här hemma också, och då menar jag inte självklara grejer som kläder eller tandborstar. Jag menar GODIS.


Just den här gången hade jag skrivit på hans choklad så att JAG inte skulle röra den. Det funkade.

Är det killen som köp choklad, och jag är chokladsugen men inte har något kvar: då är det JAG som får skylla mig själv som inte köpte något. Och samma gäller tvärt om. Är godiset uppätet av den andra (när det gäller oss båda) så finns en risk för sura miner. Ofta är det jag som nallar. OFTA är det jag som nallar, men vad ska jag ta mig till när jag har mens.. GÅ till Ica eller? Haha.. nej men skämt å sido. Vi firar ett år idag och det ska jag tjata om tills jag laddat upp diverse bilder här i bloggen för jag fick faktiskt blommor och choklad idag <3

Men kör en elvisp i mitt hår då!

Det där om att aldrig bli nöjd med vissa saker. Det kan vara nystädat, jag har kämpat halva dagen med att pyssla och dona men ändå så tänker jag "fan så mycket saker jag har, jag måste städa". Jag kan vara nyduschad med nytorkat och plattat hår och få komplimanger om min frisyr som om jag vore nyklippt, ändå tänker jag "nej fy böle så jag ser ut, det där jävla kråkboet på huvudet!".

Ibland verkar det som om man aldrig ska bli nöjd. Men det är egentligen inte poängen, man ska ju kunna tänka om och se på det från ett annat litet håll. Tänka att "det duger fan bra ändå". Att vara mer acceptabel kan vara skitsvårt ibland, att acceptera saker som det är, förlåta skitstövlarna som mobbade dig i högstadiet och bara LEV.

"Jotack, lätt för dig att säga du din.. noob" kanske någon tänker. Men vad ska jag göra åt saken? Ska jag tänka på att jag borde påverka vad ANDRA tycker om mig istället för att prioritera mina egna tankar om mig själv? Svaret finns mellan raderna, alltid.

Stolt kvinna skäms inte för att visa vilka tamponger hon använder

Måste bara visa bild på vilka löjliga men urgulliga saker jag hittade på Ica Maxi (av alla ställen). I vanliga fall köper jag bara helt vanliga, billiga tamponger på Ö&B eller Ica. Men de här slår fan allt! De är löjligt och urgulligt förpackade i två små plåtburkar, och de är olika färgade beroende på vilken storlek. Eftersom jag är ett stort fan av just rosa så kunde jag inte låta det här paret stå kvar på hyllan.



Till min smärre besvikelse får jag tillägga att de är varken bättre eller sämre än billigare märken. Så köp vilka tamponger ni vill. För övrigt så var p-piller vid namn cerazett lika hjälpfullt för mig som en gaffel är till en skalbagge. Yasmin å andra sidan, mirakelpiller! Nu är jag för första gången REGELBUNDEN!

Harry Potter and the delicious strawberry chocolate from Sweden

Jaha, stekhet sol och balkongen är som en bastu, trots att den inte är inglasad. Tar det bara lugnt idag för det är vad jag orkar med. Igår åkte jag til Tystberga för lite quality time med mamma och syrran. Möttes av att Linda stod med händerna i planteringsjord, så när hon var klar hjälptes vi åt med att arrangera alla krukor.

Senare under dagen kollade vi på senaste fast and the furious. Måste se den igen. Min vän emelie sa på kvällen att de där filmerna är bara en massa bilar som kör omkring och sen är filmen slut. Det är delvis sant, fast det är jävligt snygga och snabba bilar :p

Mamma hade lagat svingod mat, vi kollade också på början av magic mike (manliga strippor-film, helt ok) sen åkte jag hem. Jonas kom sent, hade varit på jobbfest och var full som ett översvämmat badkar. Lite kul. Vi slocknade ganska snart och nu ligger jag bara och flåsar i värmen med en hp-bok och jordgubbschoklad från marabou, för det är vad jag orkar med idag.

Värdelös dröm inatt..

Hade en värdelös dröm inatt, var tvingad att dela rum med en idiot/skitunge jag trodde jag kände en gång i tiden i ett "hotell" som var kopplad till ett badhus med en brant fritt fall liknande kana som enda utgång. Och mellan rummen var man tvungen att simma.. Och i drömmen var jag förbannad och sa "dra åt helvete" x antal ggr. Värdelöst. Vad tänker min hjärna med? Varför var jag inte smart nog att dela rum med min mamma som faktiskt också var med i drömmen?

Jag har mardrömmar ibland, men den här drömmen var bara konstig. Sedan jag var hos ett medium så har det blivit bättre men jag tycker fan inte om att kunna påverkas så mycket av mardrömmar som jag gör. Jag kan bli sittandes, stirrandes och bara fast i orealistiska verkligheter som inte är sanna. Det kan komma känslor som jag känt i mardrömmen som inte egentligen är verkliga. Och ja, det är bara märkligt.

Till något orelaterat men betydligt roligare: snart ska jag på festival med Emelie och Rebecca! Funderar fortfarande på vad jag ska ha med för mat. Kommer låna min sambos tält för det som jag haft sedan Hultsfred 2005 är bokstavligen slutkört. Det är för tungt, det är nerklottrat på in- och utsida, regnskyddet skyddar inte längre och pinnarna viker sig lätt vid oväder och blåst. Det är inte många dagar kvar nu, vid den här tiden om en vecka är jag i Norrköping på Bråvalla!

Nyhetsmorgon, köpstop och gårdagen

Ligger i soffan och tittar lite halvhjärtat på Nyhetsmorgon på fyran. En ganska inspirerande person var nyss där och berättade om att hon fått ett skattebesked på minus 70000 kr och satte köpstop på sig. Något som jag borde införa. Jag skulle vilja betala tillbaka skulder, tatuera mig igen, köpa nya möbler och kunna resa iväg utan att känna att ungefär alla sparpengar går åt.

Det ska tydligen bli svettigt ute idag, med blandat regn. Men jag kommer åka till lilla Tystberga senare idag.

Igår var jag hos ett medium, men jag berättar om det en annan gång. Mycket som hon sa var så personligt att jag inte vet om jag vill skriva det här i bloggen. Men däremot när jag kom hem hade jag otroligt mycket energi! Diskade fyra dagars disk, fixade med kryddorna och ställde dem på ballen, och möblerade om i köket. Nu ser det lilla lilla köket lite lite större ut :)

En nytvättads snilleblixt

Är nyduschad, body lotion insmord och sitter just nu på sängen iklädd underkläder och en stor skjorta.. och jag känner ett plötsligt behov av att prata med min vän Emelie i Norrköping.

Har tänkt ut en stor grej till tatuering, den nya saken att lägga till är att jag vill att den ska ta upp hela högerbenet istället för armen. Jag har ju inte så stor rityta på armen direkt.. små armar. Det ska vara ett släktträd som tar formen av en rosbuske, och vid vaje utblommad ros ska en banderoll innehålla födelseår (och finnas plats för dödsår). När jag och syrran får barn (ngn gång innan vi fyller 40?) så ska jg lägga till rosor i "trädet". Den ska växa på och runt hela benet, antingen från knät och upp, på bara benet, eller från knät och till slut upp mot midjan.

Den ska vara i färg, rosorna ska givetvis vara röda, taggarna ska vara "kursiva". Tänk som om rosbusken var ett alfabet.

Snor och andra trevligheter

Jag är förkyld med extremt snorig näsa (extra vackert med en 3,2 tjock ring i vägen - som jag fortfarande väljer att ha kvar) och halsont. Jag låter alltså sjuk oavsett vilken tid på dygnet jag öppnar käfften och pratar.

Skriver så sällan här.. Jonas har varit till Boden och jobbat - och kommit tillbaka. Jag har haft en mindre trevlig svacka, kommit efter i skolan - men tagit igen och har läget under kontroll. Jag har tid hos ett medium om några dagar, hoppas jag inte harklar snor då. Allt är inte alltid tipp-topp med mig, men jag vill inte alltid smutsa ner i bloggen som jag gjort tidigare. Ibland väljer jag att inte säga ett skit om varför, varken här eller någon annan stans på internet. Men det är mitt val.

Till mitt framtida jag som läser min blogg, och till dig som läser nu, så ber jag om ursäkt för att min blogg inte dagligen är fullspäckad med ointressanta/intressanta mikrodelar av vad som händer i mitt liv. Kan säga såhär istället för att få med en liknelse.. Precis som då jag ska ställa mig på vågen: "jag kommer INTE att ställa mig på den där förrän det är morgon och jag har skitit!"