Vad i hela världen skulle vara bakgrunden till att jag plötsligt mår som katten i en kattlåda? Kan vara för att jag besitter den (mycket mycket användbara) förmågan att dra dåliga tankar (med andra ord negativa illusioner om verkligheten) ur tankegångarna som om jag blåste upp ballonger och lät de flyga iväg för att inte komma tillbaka. Det låter flummigt jag vet, men det var inte jag som kom på det. Har fått lära mig massor med bra saker "verktyg" att använda sedan jag gick KBT-terapi.
Jag har betett mig som en åsna för några år sedan, men då fick jag hjälp via den typen av terapi, senare fick jag mediciner. Men jag ser på saker på annat sätt numera än många andra, det är trisst att väldigt få av mina nära förstår mitt tankesätt. "Du borde skita i den och den och inte tåla att bli behandlad som en omaka strumpa" kan folk slänga ur sig till mig. Men jag ser det inte så. Allt har en anledning..
Konflikter är dock det värsta jag vet, det skulle kunna vara därför jag mår skit ibland. Enligt mig är de (generellt) till för att lösas, det kan ju handla om missförstånd? Men numera skiter jag i saken, (se, ballongerna som flyger över torget) särskillt om jag tvingas till momnolog varje gång jag försöker, och det är det ju absolut ingen nytta med.
För att översätta allt ovanstående till svenska menar jag att alla "problem" som man stöter på i livet, det är inga problem om man ser på saken med positiv inställning.
Nu sitter jag i skolan och skriver en inlämningsuppgift om Sokrates - av alla filosofer. Har förstått att han var en vettig snubbe, synd att han blev avrättad för det.
Klart slut.
Vi hörs!
No comments:
Post a Comment