Det SVED i halsen, jag skrek och grät och trodde jag skulle dö. Stackars farmor, ville bara bjuda på sockerdricka...

Ibland undrar jag vad den där jäveln där uppe lagt ut för typ av väg åt mig egentligen och hur jag ska gå till väga (trots att jag i glasets botten vet att jag är påväg åt rätt håll).



(något lugnande är det faktiskt att rita)

Man kan tänka sig vara ett barn som fått i sig något -i dennes smak- oätligt, som har bara två vettiga (dock båda lika rimliga) alternativ.. Det är att antingen hosta upp skiten där den hör hemma, rättare sagt i toaletten, eller att börja grina.

Som den gången jag råkade få i mig vodka istället för sockerdricka när jag bara var några skitar hög, jag gjorde visseligen allt på en gång - och skrek, men det är inte poängen. Poängen är att jag mentalt sitter på golvet i badrummet, så kan man säga. Vad jag har för ärende just på golvet går jag inte in på. Det är enklare för allmänhetens officiella ryktesspridararmé att ta upp på nästa möte än att jag ska göra ett långt utlägg här, eller vad säger ni kära vänner?

Men jag överlever, som alltid. Med min för evigt uppskattade förmåga till att kunna visualisera problem i livet till vad-jag-nu-ger-er-för-bild-i-skallen.

Jösses, som farsan Baloo säger varje julafton i tv i Sverige.


I brist på annat önskar jag alla värda att önska en trevlig helg en trevlig helg. Och puss på er. Tjo!