En kärleksförklaring till en vän?

Först och främst, man borde säga oftare till sina närmaste hur mycket de betyder för en. Klarar man inte det kan man lika gärna ta sig en simtur till världens ände eller liknande. Det är ohumant. Man ska inte bara säga utan också visa att man uppskattar vännerna. So here we go. Det här är ett (exemplariskt smart och rellevant) dagboksinlägg jag hittade då jag av en ren slump utan tvång läste igenom min dagbok. Föresten är det krångligt att skriva i bloggen samtidigt som jag är i köket och steker kyckling (av enda anledningen att kycklingen blir dålig om jag inte gör det jag nyss sa NU, inte för att jag är hungrig eller så).

Det här skrev jag (av en anledning) i mitten av september 2010.
Kort och gott, efter en lång utläggning om vad jag då kände för en vän.

"Må gudarna förlåta naiva mig, jag är blott en människa. Äh. Bullscrap!"

(Jag var naturligtvis i mitt sinnes fulla bruk när jag skrev det). Det receptet kan man ha användning för både till det ena och det andra. Vad som är mest positivt är stämplat "fri tolkning", och vad det innebär i sig går jag inte in närmare på. Är man rätt skurad ska man förstå sig på sitt eget undermedvetna. Och om det är någon som inte gör det, varför inte ta på sig ett par simbrillor och badmössa (gärna med blommor på som sticker ut) och ta ett dyk ner i sitt eget djupa frågetecken. Jag tackar för mig så länge. Fred på jorden osv.

---

MUSIK: Alice Deejay : Everything begins with an E
DAGENS: Uppskatta era vänner!

"Hundraåringen.." del två av klockrena citat ur boken (hoppas jag inte tröttar ut folk med min entusiasm)

Fick en ljus idé efter att ha läst ut "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", varför inte läsa den igen? Sagt och (snart) gjort, är på s. 349 nu, igen.. Och under läsningens gång fick jag för mig att jag måste fan skriva ner ett till citat ur den. Om inte för att det förklarar typen av humorn i boken. Alla beskrivningar är så färgglatt rakt på sak, det blir aldrig krångligt att hänga med. Okej.

Polischefen är en man som ska döma Allan, huvudpersonen. Men tänker efter hur han ska gå till väga istället för att göra såhär:

"Polischefen visste att han gjort en miss när han en tid tidigare varit lite hårdhänt med en inplockad provoaktör av oklart ursprung. Provoaktören hade vägra säga annat än att han krävde att få bli släppt eftersom det enda han gjort sig skyldig till var att insistera på att kön i charkuteributiken skulle gälla alla, inklusive anställda inom statens säkerhetspolis.

När provoaktören framlagt sin sak lade han armarna i kors och bemötte alla frågor om vem han var med tystnad. Polischefen tyckte inte om provoaktörens uppsyn (den var sannerligen provocerande), så han plockade fram och praktiserade ett par av CIA:s nyaste tortyrmetoder (polischefen beundrade amerikanernas uppfinningsrikedom). Först då hade det framkommit att provoaktösen var assistent på brittiska ambassaden och det var ju förstås hemskt olyckligt.

Lösningen fick bli att först snygga till assistenten så gott som det gick, därefter släppa honom, men bara för att genast se till att han blev omsorgsfullt överkörd av en lastbil som därefter försvann från platsen. Det är så man undviker diplomatiska kriser, hade polischefen resonerat och var nöjd med sig själv."

Tydligen finns boken på årets bokrea. Köp den? Inte för min del, jag hittar den billigare senare *host*begagnad*host*. Hittade däremot en till synes högst intressant bok i coop forum bladet. tecken och symboler och vad de betyder, eller något sån't. Den vill jag ju inte alls ha, nej nej..

---

MUSIK: Linda Gail Lewis & The Rockarounds : Lie and deny
DAGENS: "Det är som det är och det blir som det blir" - ur boken

Var uppmärksam, någon kanske ger dig en komplimang just idag.

Taggar lite smått inför ikväll med en oskyldig liten öl på 2,8. Bussen går 18.04, ska möta Malin och sedan gå i parad hem till Emelie där även William ska deltaga. Fick en idé om en fyllelek men det skulle gå åt på tok för många disktrasor då.


gammal bild

---

MUSIK: jerry williams : who's gonna follow you home?
DAGENS: sprit smakar skit elenor är viiit! - emelie

En Gejlands bekännelser ang. intellekt.

Skriver ofta dagbok. Men ibland kommer jag på så pass bra saker att de faktiskt inte kan gå bloggen förbi. Det här är inget jag läst i en bok, det här är en sammanfattad tolkning av ett sätt att tänka. Ta för er eller gå tillbaka till era stickningar. Alla har en fri vilja att välja mellan strumpor och exempelvis att tänka efter.


"Lyssna på era vänner med objektiv förståelse och genomgripande ödmjukhet (visa kärlek), visa styrka inför dem och döm inte. Bete er inte efter alla intelligensbefriade normer man blir hjärntvättad med sedan barnsben."

Bilden tog Emelie efter hon sminkat mig senast, tyckte jag blev fin. Det var innan jag klippte mig, men som kanske synligt är - hade jag något som liknade en pälsmössa på skallen. Nu är det uppklippt i nacken. Vi hörs!

---

MUSIK: volbeat : mary ann's place
DAGENS: "Döm inte bananen efter skalet" - elenor

"Jag skulle bli forskare sa mina lärare.. men så blev jag kristen" - hemlös

Kollade på "den hemliga miljonären" igår med mamma och Linda. En av de hemlösa sa just det som står i rubriken. Tyckte det var både komiskt, som om det var något dåligt att välja kyrkan istället för forskarvägen. Men hon ville bli präst och kunde inte det på den tiden.

Hade jag pengar skulle jag vilja hjälpa, men det gör jag oftast ändå (om jag inte hellre känner för en kopp kaffe då jag strosar omkring i exempelvis Stockholm).

Minns den gången för några år sedan då jag gjorde just det, fast sket i att ta en kaffe. Gick på Drottninggatan, vintertid, såg hemlös efter hemlös och bestämde tillslut för att göra något bra ifrån mig. Gick fram till en av dem som satt längs vägkanten, böjde mig ner utan att sitta på huk, såg mannen i ögonen och gav honom en tjuga tillsammans med några små snickers. Sedan sa jag "jag vill att du köper något att äta för den här", och log mot honom. Han sken upp och tackade så hjärtligt. När jag gick därifrån tänkte jag "hoppas han gillar snickers" och log för mig själv.

Genom att både stanna till, prata och ha ögonkontakt visade jag att "jag finns och jag hoppas du inser att det finns fler som jag". Hoppades att just den gesten gjorde mannens dag lite ljusare. Om han fortfarande lever kanske han minns just den där dagen för några år sedan då en ung tjej gav honom en hel tjuga och lite choklad.

---

MUSIK: volbeat : 16 dollars
DAGENS: "det kan ta lite tid innan du får det på en gång" - mamma

Låt oss anta att jag är skitglad och vill smitta er med positivt tänkande?

Vad i hela världen skulle vara bakgrunden till att jag plötsligt mår som katten i en kattlåda? Kan vara för att jag besitter den (mycket mycket användbara) förmågan att dra dåliga tankar (med andra ord negativa illusioner om verkligheten) ur tankegångarna som om jag blåste upp ballonger och lät de flyga iväg för att inte komma tillbaka. Det låter flummigt jag vet, men det var inte jag som kom på det. Har fått lära mig massor med bra saker "verktyg" att använda sedan jag gick KBT-terapi.

Jag har betett mig som en åsna för några år sedan, men då fick jag hjälp via den typen av terapi, senare fick jag mediciner. Men jag ser på saker på annat sätt numera än många andra, det är trisst att väldigt få av mina nära förstår mitt tankesätt. "Du borde skita i den och den och inte tåla att bli behandlad som en omaka strumpa" kan folk slänga ur sig till mig. Men jag ser det inte så. Allt har en anledning..

Konflikter är dock det värsta jag vet, det skulle kunna vara därför jag mår skit ibland. Enligt mig är de (generellt) till för att lösas, det kan ju handla om missförstånd? Men numera skiter jag i saken, (se, ballongerna som flyger över torget) särskillt om jag tvingas till momnolog varje gång jag försöker, och det är det ju absolut ingen nytta med.

För att översätta allt ovanstående till svenska menar jag att alla "problem" som man stöter på i livet, det är inga problem om man ser på saken med positiv inställning.

Nu sitter jag i skolan och skriver en inlämningsuppgift om Sokrates - av alla filosofer. Har förstått att han var en vettig snubbe, synd att han blev avrättad för det.

Klart slut.
Vi hörs!