Det här är andra gången i mitt liv som jag är delaktig i att rädda livet på en granne. Den första (för några år sedan) låg i trädgården och ropade på hjälp, den andra sov medan maten brändes på spisen. Vi har alltid något ventilfönster öppet här hemma, och plötsligt kände jag att det luktade skit, alltså verkligen SKIT. Av någon anledning fick jag för mig att killen släppt sig men nej, han kände stanken också. Vi gick ut på balkongen, han ringde 112. Vi kollade efter källan till stanken, det var svårt att se. Personen i andra änden frågade Jonas om det luktade illa i trapphuset, det gjorde det.
Jag stod kvar på balkongen och kollade neråt. Kan ha sett fel men jag tyckte att det såg bränt ut på sidorna av ett fönster några våningar neråt. Behöver inte säga hos vem det var rökbildning - men låt mig säga såhär: hon frågar mig fortfarande om jag vill komma till
paradiset. Det hela handlade om kvarglömd mat på spisen, och brandlarmet hade gått hos henne. Troligtvis hade hon vaknat av det för strax innan brandkåren kom så hördes inte längre larmet. Det hade blivit hett och mycket rök, men det hade inte börjat brinna. Jag och Jonas fick tack av brandmännen för att vi varit observanta.
Den här natten (till tisdag) hade vi svårt att somna, hela tumultet hade gjort oss pigga. Inom parentes kan också tilläggas att vi under helgen fått en nyinflyttad granne - till våran stora glädje! Han är en äldre svensk man som går och lägger sig klockan nio. Jag tyckte lite synd om honom när vi skulle sova och hoppades att han bott i Brandkärr innan, och att han sov (trots att brandkår, polis och ambulans stod utanför).
Ursäkta reklambannern nedanför varje nytt inlägg, jag försöker fixa till den så att den har rätt bredd men just nu kan jag bara säga att "den har fått fnatt".
