Poesi om akalasi

Förut idag pratade jag med en överläkare från Karolinska sjukhuset i Huddingen. Jag sa bland annat att vägrar att genomföra en till gastroskopi på Nyköpings Lasarett, dom där kärringarna som pinhöll mig 2003 eller 2004 kommer jag aldrig att glömma. Minns att jag fick lugnande dryck eller spruta innan. Sen när jag låg där på sned och började kräkas och svalde vid fel tillfällen (så det gjorde ont) så försökte jag få fram genom allt gurgel att jag ville att de skulle avbryta. Men då sa en av kärringarna till de andra kärringarna: "Fortsätt, hon kommer inte att komma ihåg något av det här imorgon". Mamma att jag hade svarat "JO DET KOMMER JAG VISST!". Hur jag lyckades säga det har jag i efterhand ingen aning om, med tanke på diverse slangar och spyer jag hade i hals och mun. Men en röntgen kan jag gå med på.

Vad har hänt nu då? Inget speciellt, annat än att jag har problem med att svälja mat/dryck igen och det kallas för akalasi. Tidigare har jag fått göra två ballongsprängningar vid övre magmunnen, ett väldigt behagligt ingrepp om jag jämför med 2004 då de skar i mig genom 5st "titthål". Efter den första operationen blev det knappt någon förbättring alls, och jag vägrade att vara i kontakt med Övre buk-kirurgi avdelningen fram till 2009 då den första ballongsprängningen gjordes. Men vilken lättnad det var efteråt! Jag återhämtade mig under samma dygn, kunde åka hem på kvällen och kunde huxflux äta och dricka normalt igen!

Nu mer har jag smärtor som känns som om jag har två tjocka järnrör genom kroppen, en i solar plexus och en mitt på halsen. Smärtan strålar ut i nästan hela överkroppen och jag blir sängliggandes eller bara rent av förbannad över att jag inte orkar lyfta armaen för att hälla upp mjölk till ett glas oboy. Det känns "ihåligt" i hela strupen, och jag fattar absolut ingenting. Jag vet dock att det lindras om jag ligger på rygg en stund, eller om jag dricker något gott (oboy) väldigt sakta. Men jag är säker på att det har med akalasin att göra.

Genom en röntgen så kan de se om "det vita kalla kletet" man ska svälja går ner i normal takt, eller om det samlas och visar "en fågelnäbb" på röntgen. Sök på "achalasia bird beak" så fattar ni. Den vita vätskan är tjock, smakar mjöligt och liknar en nedsmält krita (till en svart tavla). Men jag har för mig att det kallas kontrastvätska. Jag föredrar röntgen.

Jävla skit-app!

Jag ger upp, jag kommer inte kunna uppdatera annat än text via mobilen eller surfplattan (och när man redigerar det i datorn så ser alla tecken ut som hieroglyfer). Med andra ord så får ni acceptera att det ibland kommer uppdateringar i den här bloggen som inte innehåller bilder tagna med mina små kameror. Visst, jag kan lägga upp bilder via surfplattan och mobilen, men det blir helt fel i layouten och ser lika bra ut som om en apa (försökt) parat sig med en elefant. Tack blogger, för en app som jag inte har direkt nytta av.