Om varför mitt kaffe kallnade idag.

Klockan är halv fem, mamma och Linda skulle gå på promenad. Alla vi tre var ute på altan, rökte, solen sken och molnen smög sig fram bakom husknuten. Jag satt med min halvfulla kopp med kaffe då syrran & mamma plötsligt lämnar mig för promenaden. Jag slänger en blick på mina äckliga Vans som fortfarande var leriga efter förra veckans festivalande i gyttja vid Göteborgs Galopp. Det sista jag sa till morsan var "jag kanske skulle ta och tvätta mina skor också, jag fixade ju tältet igår".


Det här är en bild på en mördare.


Kaffet stod förvirrat kvar på bordet då jag gick in i köket för att hämta vatten, diskmedel och svamp. Satte mig i trappen till altan och tvättade mina äckliga älsklingar, omedveten om kaffet som kallnade mer och mer ju längre jag skrubbade. Out of nowhere får jag för mig att ta kort på de två leriga objekten jag hade framför mig. Far in i mitt rum och hämtar kameran, tar kort, och ser en mördarsnigel.



Mina älsklingar.


Halv kopp kaffe i fin kopp från Indiska.

Just nu är mitt kaffe på uppvärmning i mikron och jag tror jag skulle kunna skriva en novell om hela den här senaste halvtimman som gått. Men ah, tänker jag efter (eller kollar på texten ovan) så ser jag det bara som ett tecken på att idag var en bra dag att skriva om något trivialt i bloggen.

---

MUSIK: DEADMAU5 : Right this second
DAGENS:"Mina skor går på nya stigar!" (gammalt citat av mig, minns inte sammanhanget)