Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Nästan 400 sidor lång, men så värd att läsa! Blev så jäkla glad av att hitta en bok vars författare beskriver så som jag ofta uttrycker mig i både tal och skrift.

"Benny gjorde verkligen sitt yttersta för att undvika en krock, men farten var nog ändå närmare femtio km/h när den femton tunga bussen med elefant och allt rammade den bil som stod i dens väg, varpå bilen for likt en vante tre meter upp i luften och tjugo meter bort, där den landade hårt mot en åttio år gammal gran."

Alla i sitt sinnes fulla bruk borde läsa den.
Och skratta.

Så som jag gör nu, fast av en annan anledning ;)

Och Elenor tänkte glatt "nej se på fan, skrivaren funkar ju nu!"

"De e inte lätt att va' ödmjuk, för en som e felfri som ja'. Ja' längtar så hem till min spegel... ja' blir vackrare för varje da'. Å alla som ser mig vill ha mig, ja' ä en sjutusan te' man brud. De' e inte lätt att va' ödmjuk - ja' försöker så mycket jag kan."

Text till vissa av morsans låtar är kort sagt jävligt roande. Just nu är jag i skolan och har precis skrivit ut ett viktigt brev som ska skickas till CSN illa kvickt, annars kommer jag ligga i frysdisken snart.

Livet är underbart, don't you agree?
Vi hörs när vi hörs.

Det SVED i halsen, jag skrek och grät och trodde jag skulle dö. Stackars farmor, ville bara bjuda på sockerdricka...

Ibland undrar jag vad den där jäveln där uppe lagt ut för typ av väg åt mig egentligen och hur jag ska gå till väga (trots att jag i glasets botten vet att jag är påväg åt rätt håll).



(något lugnande är det faktiskt att rita)

Man kan tänka sig vara ett barn som fått i sig något -i dennes smak- oätligt, som har bara två vettiga (dock båda lika rimliga) alternativ.. Det är att antingen hosta upp skiten där den hör hemma, rättare sagt i toaletten, eller att börja grina.

Som den gången jag råkade få i mig vodka istället för sockerdricka när jag bara var några skitar hög, jag gjorde visseligen allt på en gång - och skrek, men det är inte poängen. Poängen är att jag mentalt sitter på golvet i badrummet, så kan man säga. Vad jag har för ärende just på golvet går jag inte in på. Det är enklare för allmänhetens officiella ryktesspridararmé att ta upp på nästa möte än att jag ska göra ett långt utlägg här, eller vad säger ni kära vänner?

Men jag överlever, som alltid. Med min för evigt uppskattade förmåga till att kunna visualisera problem i livet till vad-jag-nu-ger-er-för-bild-i-skallen.

Jösses, som farsan Baloo säger varje julafton i tv i Sverige.


I brist på annat önskar jag alla värda att önska en trevlig helg en trevlig helg. Och puss på er. Tjo!

Even the wisest can not see all ends.

"Och mitt i allt det här är du ensamvarg. Man skulle kunna säga att egentligen behöver du inte andra, för du är ditt eget ljus. Du rubbar deras ramar för du är så stark i digsjälv."

Sa hon som träffade mig för första gången och visste allt om mig.

Inatt då jag åt myror, och vad fan nu det ska betyda.

MUSIC: "We don't need no water let the motherfucker burn.."

Inre frid är inte beroende av omständigheter, det är däremot lycka. Jag är lycklig, men samtidigt känner jag inre frid och det är fakta.


photo: elenor g. hagman

Har hittat min nästa station, hon heter Carina (eller Katarina, obs! stavning osäker), hon är ett medium. Vägledning är inte det första jag tänkte att jag behöver just nu, men det kanske inte är en dålig idé trots allt. Även om jag mår bättre mentalt nu (med ostörda nätter, dvs utan "besök").

Börjar skolan igen imorgon. Ser det inte som ett nederlag att jag inte klarade förra terminen, jag kör vidare som tåget. Och det trots att jag helt seriöst fortfarande lyssnar på Backstreet Boys ibland, då jag känner att det behövs. Fornot: ibland kan jag bete mig som SJ och aldrig komma i tid eller komma till varken det ena eller det andra, men snö är = omständigheter för ett tåg som mig.

På tal om fisk, som jag inte ätit på väldigt länge kom jag på nu.. Jag har ätit för mycket skräpmat på sitone. Och på tal om att äta, inatt drömde jag att jag låg på rygg utanför buskarna (på vägen) och halsade i mig myror, bara det att bongen var nedtryckt ända ner till magsäcken (fast jag hade ingen magsäck), jag var som en tom kropp. Så iaf, jag behövde varken tugga eller svälja, vilket är en intressant tanke. Hur ska jag tyda den här drömmen?

Vi hörs när vi hörs.