Började skriva det här den 12 mars.
Jag kan ta mycket, det är det kortaste jag kan säga om veckan jag ska berätta om nu. Det var ett känslomässigt kaos som jag utan skavsår eller ytliga sår tagit mig igenom. Det lät dramatiskt men vänta bara.
En väldigt nära väns mamma har gått bort. Slutet började då hon fick reda på för lite över ett år sedan att hon drabbats av bröstcancer som spridit sig även till skelettet. Det var illa och hon kunde inte längre bo kvar i lägenheten högst upp i en byggnad som saknade hiss. De där trapporna var hemska till och med för en ung person. Lite längre fram spreds cancern till levern. Jag tänker inte berätta hela hennes historia här, för det är personligt för både mig, min vän och hennes nära. Jag var hemma hos min vän då hon fick samtalet från hemmet om att "nu är det snart dags". Efter x antal samtal åkte vi till Nyköping.
2 mars 2015 "Dödsbombningen", som tidningarna kallade händelsen, ägde rum på samma väg där jag bor. Det var en måndag eftermiddag, jag låg i sängen och hade ont på grund av min akalasi. Sov nästan. Hörde ett stor smäll som inte liknade någon raket jag tidigare hört i området, någon timma senare fick jag reda på att en hel lägenhet hade exploderat och misstankarna gick från allt mellan drogtillverkning till hemmabomber. Mamma blev förskräckt och ville att jag skulle komma hem några dagar, så jag packade väskan och åkte till Tystberga för några dagar. Samtidigt fick min väns mamma behandling på hemmet i livets slutskede.
5 mars 2015 Min väns mamma somnar in. Jag fick veta att vårdpersonalen klätt henne i bland annat den svarta fluffiga koftan som jag gav henne i julklapp. Blir tårögd men kommer fortfarande inte att verkligen sörja och gråta förrän under begravningen. Två dagar senare hjälper jag min vän med att rensa ur hennes mammas rum på boendet.
Begravningen ägde rum den 28 mars och var väldigt fin och känslosam. Jag har inte känt för att blogga sedan allt det här. Men det finns en bra sak jag kan avsluta dagens inlägg med: jag gör arbetsträning på Stadium Outlet nu och jag stortrivs!
