Finns det någon bok om och av en människa, man eller kvinna, som handlar om dennes liv med akalasi? Ja några stycken säkert men jag har aldrig sett någon. Efter senaste gången som jag hade fruktansvärt ont kände jag att nu får det fan vara nog. Jag ska skriva ner om när det inträffar, vart jag är, hur jag eventuellt blir hjälpt (om jag inte är hemma och gnäller), och framför allt hur det känns i kroppen och hur jag får smärtan att gå över. Vill du veta mer av vad jag skrivit så tryck på tag:en nedan eller här:
akalasi.
SUORCE & INFO
Det känns som om två järnrör är genom kroppen, en mitt på halsen och en i solar plexus mellan revbenen. Där ifrån strålar smärta ut och jag får svårt att prata. "Det gör ont från midjan och upp" brukar jag säga, det inkluderar alltså hela ryggen, halsen, bröstet, nacken och i huvudet bakom öronen. Jag blir ofta svimfärdig och illamående av hur ont det gör. Sedan November har jag haft tre såna här fall då det varit så illa att jag funderat på att ringa akuten så de kan skicka ambulansfolk till mig och spruta i mig morfin. Alla de här tre gångerna har jag varit ute: på Ica, på jobbet, påväg till jobbet. Människor har i två av fallen hjälpt mig (mycket för att jag suttit ner och haft pannan i händerna medan jag lutat armbågarna i knät). Jag tackar verkligen
jättemycket för att jag fått hjälp! Tack!
Så, en speciell bok här hemma har blivit som en "akalasi-dagbok". Den ska jag längre fram använda som grund för en bok jag vill skriva och få publicerad. Det här är inte lika jobbigt att skriva om som gamla minnen kopplade till
trichotillomani, eftersom jag blev mobbad genom hela mellan-högstadiet för min "konstiga frisyr". Barn kan vara så elaka. Jag har i efterhand förlåtit utan att kräva en ursäkt. Men likväl är det jobbigt att skriva om det. Så jag ska fokusera på att skriva om mig och mina sväljsvårigheter som startade när jag gick i mellanstadiet.
Som minst vägde jag nog 54 kg och var då 171 cm lång (2003-2004). Inget BMI att skryta om direkt.. Ofta under perioden 2004-2009 kunde jag inte äta eller dricka
något alls utan att veta vart närmaste toalett fanns ifall att det skulle bli för fullt i matstrupen så jag behövde spy upp det. (Alltså: inte från magsäcken med magsyra i). Jag slutade äta allt som var smaksatt med curry, för jag tyckte det såg så äckligt ut att spy upp det. Slutade nästan helt med hårt bröd, flingor och chips, för det gjorde ofta ont att spy upp. Och så vidare. Ja, alltid var det nått. Oj så mycket jag skrev nu!
Bilden som illustrerar det här inlägget är lånad.
Photo illustrating this blog entry is borrowed.
