Vad jag verkligen känner för är nog ändå att dra iväg till London över en helg. Blanda lite kultur med supande och trevligt sällskap (som jag inbillar mig inte kommer förvänta sig något av mig som betalning för jag kommer låna soffan). En gubbe från 1500-talet skulle få stå för den kulturella underhållningen. Det pågår en utställning på National Gallery som handlar om Leonardo DaVinci.
Älsklingen ligger bredvid mig på sängen, sover.. och han säger inte så mycket som vanligt. Min katt alltså. Rubriken är nog den äckligaste jag kommit på, jag har sån idétorka att det svider i ögonen! Det kan iofs bero på att jag använder en ögonsalva som rinner och ser ut som det som kommer ut från en nyspräckt finne. Jag är inte så glad över att tvingas gå linslös för min hälsas skull. Kan erkänna att jag tycker jag börjar se bra rolig ut i mina brillor, men ska jag behöva använda glasögon resten av livet ska jag fan lägga pengar på ett par SNYGGA BÅGAR nästa gång. Fattar inte vad jag tänker med ibland?
Jag avskyr verkligen kärlekshistorier...
(ja, end of story)
Enligt mina uträkningar (jag helt och hållet saknar underlag för) kommer jag om 20-30 år vara ensamstående mamma till ett adopterat barn. Hur ska jag kunna dela med mig av den jag är när jag tycker så mycket om att bara vara med mig? (Tolka det inte fel tack). Jag nöjer mig bra med att vara singel - och ha några svinbra vänner jag kan lita på i tropiskt regn och snöstorm. Tur att jag inte är beroende av sex, då kanske jag verkligen skulle (eftersom jag lär vara singel tills jag är minst 70?) stöta på orimligt, onödiga (och omoraliska) problem och konsekvenser.
Så skönt att lätta hjärtat ibland!
Bra idé syrran, "mongoveckan" på facebook alltså.
MUSIC: (filmmusik från Tarzan)
QUOTE OF THE DAY: ---
