Ett steg i taget. Tänk er en trappa av saker du vill uppnå i livet och varje trappsteg är en potentiell risk att ta - för du kan falla tillbaka till första steget om det är så att någon sätter snara för dig. Jag har tagit så många steg upp på den trappan bara i år. Är det då konstigt om jag blir lite darrig i benen om jag tänker på saken?
Överdos av KT, katastroftankar. Som att vara i ett hus som inte brinner men man får för sig att det brinner i huset så man springer för glatta livet ut ur det icke-påtända-huset och det får en att se ganska IQ-befriad, vilket inte direkt är till ens fördel.
No comments:
Post a Comment