Allt går fint och jag jobbar snabbt och effektivt - när jag väl är där. Jag måste ta mig dit för att ha så här roligt. Vissa dagar i början hade jag svårt med att ta mig upp ur sängen eller iväg. Det var som en osynlig vägg av ångest som blockerade dörren och jag kunde bara inte "gå ut". Det är inte lätt att beskriva för folk som aldrig känt liknande, men jag försöker göra det begripligt.
Jag hoppas på anställning av något slag. Men en sak i taget. Nästa: kassan!
No comments:
Post a Comment