Existentiell kris och otrevliga minnens malström

Har genomlevt en tillfällig existentiell kris under veckan som var, men det verkar som om stormen lagt sig. Det var trevligt i helgen att fira mammas födelsedag. Det var också trevligt att mysa med katterna och prata långa samtal om körkort och livet med min syster. Jag ser fram emot att min kille kommer hem på torsdag, tills dess är jag fortfarande lite kass på att flyga. Men jag mår mycket bättre nu än förra veckan då jag fick för mig att det var en bra idé att trampa vatten i otrevliga minnens malström.



Kom fram till att det är HELT OTROLIGT hur många minnen som ryms i allas våra små ärthjärnor, och hur lite de betyder egentligen eftersom vi praktiskt taget bara är fisar i rymden. Och på det stora hela (precis som alla andra) betyder inte jag ett skvatt efter att mänskligheten gått under efter x antal tusentals år. Men jag är glad att jag delar mitt lilla liv med en fis jag tycker väldigt mycket om. Pratade med Jonas i måndags, första gången på 1 vecka, det var lika underbart som att sätta sig ner efter en lång shoppingrunda på stan med min syster.

---